Det pågår ett krig i det lilla. Ett krig mellan onda och goda celler i det universum som utgör min kropp, alias Gebbe, men som förvisso är en mängd andra alias dessutom, okända för mig själv egendomligt nog.
Just nu lutar det väl över åt de för mig goda cellerna, tror och hoppas jag. Åtminstone känns det som att själva influensaviruset har börjat ge sig nu efter en veckas ätande. Men å andra sidan så har deras angrepp i mina övre andningsvägar förorsakat skador som bakterier passar på att utnyttja som inkörsportar.
Ja, det är inte nådigt vad min kropp måste stå ut med och bjuda på.
Jag vill inte att det ska behövas antibiotika men kanske att jag till slut måste ge upp motviljan.
Jackson Pollock, hette han den vildsinte amerikanen och konstnären som målade så där nytt och modernt på 40- och 50-talen, ni vet han som med kludd och kladd och snirklar och stänk och droppande och rinnande och till och med med skräp och skotramp och allt därutöver som fanns till hands skapade unika konstverk som på sin tid var tämligen oförstådda.
Dessa verk, som idag förresten är nästan ovärderliga, ja åtminstone är goda för många miljoner dollar, betraktades på sin tid alltså som ytterst extrema och avantgardistiska och som helt utan kontakt med det föreställande och sågs därför av många människor, kanske de flesta, som rent nonsens.
Men jag undrar jag, när jag nu försöker illustrera det inre krig som just utkämpas innanför min hud och i mitt huvud. Det jag målar var absolut tänkt som föreställande, faktiskt. Och ändå blir det ju ganska nära (förlåt) det som Jackson Pollock målade en gång i tiden.
Vad hade han i sitt huvud? I sitt universum? Var det möjligen influensa, Jackson Pollock?
Senare tillägg:
Läs gärna den trevliga kommentaren nedan som Thord Wiman har skrivit. Han hänvisar också till möjligheten att ta del av animerade filmer som visar hur en virusattack kan gå till.
Det är spännande resor in i det okända mikrokosmos som en människokropp är.
Nedan har du länken till flera varianter. Tack för hjälpen Thord.
Och därefter också ett stort tack till min trogne läsare "Ölandsvännen" som bidrar med personliga synpunkter på det här med kopplingen mellan sjukdom och bilder. Också i kommentarerna nedan.
flu attack! how a virus invades your body
Inlägg
ATTJO: verkligen en målande beskrivning (jag ser en gubbe med gevär/musköt) av ett ej önskvärt sjukdomstillstånd - influensa. Ja, så infernaliskt galet, plottrigt "farligt" febrigt ser detta definitionsmässigt abstrakta förstås ut överfört konstnärligt till bild så ladda ner/IN litet kurerande antibiotika du.
SvaraRaderaOch visst; det är lite märkligt att det i allmänhet för oss människor är en nästan okänd, overklig värld som pågår därinne under skinnet men fascinerande, full av precis funktionalitet och skönhet.
Krya på dig - våren väntar inte!
Mikrobiologi må vara intressant vetenskap men man ska tåla den också - så HA! se det här (youtube) om du törs, du som är inne i processens centrum.
flu attack! how a virus invades your body
Hej!
Gubben med gevär har jag också noterat - han får hänga med - han kom ju dit spontant och omedvetet.
SvaraRaderaSkulle vara kul att få adressen till youtube-klippet på den virusattack som du hänvisar till.
Kanske kan jag bara skriva in meningen ovan i söket. Jag provar. Annars ber jag dig återkomma Thord med en adekvat länk, ty det kan ju vara intressant att gå vidare i historien och att fler få ta del av den dessutom.
Tack för ditt trevliga inlägg förresten om dessa otrevligheter. Nu har jag också ringt till vårdcentralen. Jag måste få hjälp. Till slut får jag ge mig.
Bilden påminner mej om min barndoms skåpsäng - en sån där säng som man fällde ut från ett väggskåp med ett draperi framför - som väl ingen idag levande ens minns? Nåväl,insidan var gjord av plywood och jag såg mängder av figurer och mönster i ytan. Jag låg vid ett tillfälle mycket sjuk i sängen med hjärninflammation (eller hjärnhinneinflamation) och hade enorm hög feber. Jag yrade och uppträdde enligt min vakande morfar Herrman på ett ytterligt märkligt sätt, jag började nämligen fylla i konturerna av de figurer som jag såg i plywooden. Han lät mig hållas, kanske mest för att jag gjorde våldsamt motstånd mot hans försök att lägga ner mig i sängen. Efter mitt lyckligtvis rätt snabba tillfrisknande bad jag mina föräldrar om att få en ny säng. Figurerna var rena mardrömmen för mej, de var groteska och framkallade ångest så fort jag såg dem. Innan hade jag bara sett sagofigurer, roliga djur, skog och berg. Pappa sa att jag måste ha varit över på andra sidan ett tag,och han var inte sen att köpa mej en ny säng.
SvaraRaderaHuruvida jag tagit skada av den upplevelsen överlåter jag till andra att avgöra, men om jag blundar och minns, då är din bild inte så långt ifrån min, ett inferno var det. Eller tolkar jag din bild fel? Kanske är jag så inne i att hitta bilder av det som jag en gång såg i mina figurer?
Varken jag eller du har gjort medvetna bilder, du som en lek, jag i ett feberkaos. Mannen med geväret är någon helt annan i min tolkning, mer säger jag inte. Men jag ser fåglar också.
Ölandsvännen