Jag fick en kommentar av min Ölandsvän angående det första skriveriet om skorpioner (länk) härom veckan.
Jag bryter ut hans kommentar och visar den här:
"Vid mina vistelser i södra Grekland såg jag alltid skorpionerna under stenar, brädlappar , blöta badkläder och i typ komposter. De var mycket vanliga, små och nästintill vita, nästan genomskinliga. Jag vet många som blev bitna, men ingen som blev sjuk av betten?
Men skräcken för dem var utbredd: se upp för skorpionerna!
En kvinna i bilen tillbaka från stranden skrek helt plötsligt till: Aj! Jag har något i jeansen! Stopp och av med brallorna: en skorpion krälade ut och kvinnans stjärt var både svullen och öm i flera dagar efter episoden. Jag hade sett min första skorpion!
Sen såg jag flera, dock inte i några jeans".
Ölandsvännen".
*
Detta får mig "osökt" att tänka på en vådlig historia som en annan god vän var med om för något år sedan. En otäck händelse som lyckligtvis slutade väl. Här är berättelsen ur Jan Petersons egen mun:
"Hej Gebbe,
Den dödligt giftiga skorpionen Ttyus obscurus. Ju smalare klor desto giftigare är tydligen tumregeln. (foto av Jan Peterson)
När jag under en sådan vandring lyfte på en gammal murken trädgren såg jag
skorpionen, som var mycket livlig. Jag greppade den med en pincett för att
stoppa den i en medhavd burk, men pincetten var för liten så skorpionens svans
nådde min hand och den högg mig i vänster tumme.
En svidande smärta vandrade upp mot min handled och känseln i min tumme
försvann efter hand och till slut var den helt känsellös och smärtan
försvann.
Jag kände mig inte särskilt orolig, men mina kamrater blev alldeles
till sig, de trodde förmodligen att de skulle få bära mig tillbaka till guldgrävarsamhället, en vandring på ca en mil genom ganska tät och
kuperad djungel.
Jag kände mig inte alls påverkad av sticket förutom att känseln
i tummen hade försvunnit, så jag kunde för egen maskin genomföra vandringen
tillbaka. Efter någon dag började känseln i tummen återvända.
Det kändes först som bubblande sockerdricka i tummen och efter ytterligare
några dagar var jag helt återställd. Jag lyckades trots allt få med mig
skorpionen hem till Sverige och införlivade den i min samling.
Senare visade det sig, när jag sökte efter artnamnet, att flera personer har avlidit (mest barn) efter stick av denna skorpion.
Jan Peterson"
Jag läste häromdagen i tidningen att man försökt lista jordens farligaste djur, efter hur många människor som dött.
På första plats - mygga. Men, jag tycker att det fel att myggorna hamnar här i listan, eftersom det egentligen är av myggor överförda sjukdomar som är orsaken till alla dödsfall.
På andra plats - giftiga ormar. Flest sådana finns i Australien men där är man duktiga på serumframställning så det är i Asien, framför allt Indien, som de flesta dödliga möten med ormar sker.
På tredje plats - Skorpioner. Minsann! Där hade du visst tur Janne!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar