6 februari - Nedslag i Skåne I - Bärnsten

.
Det blåser upp. En storm är på väg. En klass2varning är utfärdad för Skånes syd och västkust. 

Vi parkerar vid Falsterbo välbekanta golfrestaurang torsdag eftermiddag den sista januari och tar oss förbi Kolabacken ner till klitterlandskapet och den isiga stranden i bukten för en tur ut mot Måkläppen, konstnärskollegan Morgan och jag som är på en tvådagarsresa i Skåneland; för konstens och naturens skull.

Några golfare ser vi inte av, inte heller några andra fågelskådare.
Däremot vandrar ensamma personer runt där ute i blåsten bland uppvräkta tångvältor. De rafsar och krafsar och sveper med håven i vattenlinjen.
De är bärnstensletare.

Med vindställ på och luvor neddragna över öronen vandrar de sakta och sökande, vänder på tången med en klobeväpnad käpp, lik en bakvänd högaffel i miniatyr eller som en glestandad kratta. Vandringen är koncentrerad och envis. Möten sökarna emellan är sparsamma; utfallet av letandet lite hemligt och arbetet inåtvänt tystlåtet.

- Det är en hobby förstås, säger Björn. Det går naturligtvis inte att leva på detta. Och idag är resultatet magert. Det har varit så en tid nu. Kanske blir det bättre efter stormen. 
Vädren ska komma från sydväst för bäst resultat, fortsätter han, egendomligt nog eftersom bärnstenen flyter iland från Baltikum.

- Vad gör du med den? frågar jag. Säljer du eller gör du egna smycken?

- Inte säljer jag mycket. En del ibland till bärnstenssliparen där uppe vid Kämpinge. Han betalar 4 kr per gram för den gula och upp till 12 kr för den röda. Men det mesta sparar jag. Jag har en jättestor glasskål hemma, en sån där rund akvarieburk, till brädden fylld med bärnsten och jag funderar på att börja fylla en till, berättar Björn.

- Har du funnit något idag?
- Nej.
- Ingenting?
- Egentligen inte.
- Men det låter på dig som om du ändå hittat något litet, fortsätter jag en smula envist. Kan man inte få se en sån?

En grabbnäve ur den blixtlåsförsedda lilla väskan vaskas upp och hålls blygt fram för vår skull. 
En handfull bärnsten direkt ur havet.

- Det här är bara smått skräp. Det blev som sagt magert idag. Jag hoppas på en bättre dag i morgon men då får jag inte gå ut så här långt, säger Björn, för då är det 1 februari och tillträdesförbudet träder i kraft; sälskyddsområdet Måkläppen.

Med insekter i är bärnstenen en dyrgrip. Men se upp. Det mesta av sånt som säljs på gatorna är bara fejk. Av plast.

- Under alla år har jag nämligen inte hittat en enda bärnsten med insekter eller spindlar i, berättar Björn. Jag har letat och letat, slipat och synat med lupp. Men inget!  Och besöker man Baltikum får man vara misstänksam, menar Björn, inte mot bärnstenarna i sig, men just de där med insekter i. I Lettland och Estland finns alldeles för många såna ute på gatorna. Nästan alla de är säkerligen imitationer av plast. För säkerhetsskull måste man repa för att veta och med det har man förstås ett uppenbart problem.

- En så här stor klump har jag hittat en gång, måttar Björn med handen, som ett ägg ungefär.


- Jag letar vidare efter drömmen, fortsätter Björn, att finna den där riktigt stora klumpen, Bjässen. En gång har jag hittat en så här stor, måttar Björn med handen, som ett ägg ungefär. Det är nog alla bärnstensletares dröm att finna den där jätten; det och så det där med inneslutna insekter.

Men vi vandrar vidare ut mot revet och lämnar bärnstensletarna åt sitt sökande efter "kådguld", vikingarnas värdefulla bytesvara - Rav.

Morgan har nämligen upptäckt sälar ...