Anledningen till att jag ger mig ut på vinterhalkiga vägar tvärs över slätten till Skänninge i dag på förmiddagen är det foto som jag såg igår på Facebook.
Det var Margaretha som berättade om sina återkommande problem med möss och också visade en bild på två av dem som hon nyss fångat i fällor.
Jag reagerade något på färgen på en av dem; jag tyckte nämligen att den hade en ganska mörk strimma längs ryggen - en s k ål - och genast skenade mina tankar iväg mot vad som hände här i Ödeshög för två vintrar sedan - uppdykandet av brandmöss.
Här fanns kanske en viss likhet. Bäst att kolla!
Alltså skriver jag till henne och ber att hon ska ta vara på "liken" så att jag får en chans att dokumentera och kontrollera.
Hon ringer lite senare och berättar att hon lägger undan dem och så bestämmer vi att träffas.
- Välkommen hit till församlingshemmet i morgon kl 10:30 så kan jag bjuda på kaffe också, säger hon.
MargarethaVi dricker kaffe och så pratar vi en stund om möss, bygden och alla dess möjligheter.
Paktetet med mössen har hon hemligen lagt i frysen bland saffransbullar och pepparkakor, men åtminstone oerhört väl förseglat.
- Varsågod, säger hon och räcker över en blå plastpåse med spännande innehåll, och kör nu försiktigt hem över isvägarna.
Större skogsmus - snövit buk och med ett brunt "halsband" mellan frambenen.På plats vid ateljén igen öppnar jag nyfiket och konstaterar, inte alls överraskande, att det är två "vanliga möss", större skogsmus det är fråga om.
Så är det.
Ingen besvikelse, jag lovar.
Och vad gör man inte för en trevlig liten stund så här innan jul med social fika och en biologiskt utmanande möjlighet.
.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar