Hanna och Naemi vid tidernas vackraste veddös. Det är björkved mest men några varv med asp blänker mot toppen och lite rödare al är instucket här och var.
Överst ligger en plåthatt som täcker mot regn och ungefär mitt i finns ett varv med färska grangrenar för att låsa konstverket från att rasa.
.
- Det finns inget som rör sig så mycket som ved som torkar, säger ägaren.
Hanna och Naemi följer med ner till skogen, där vi gratulerar en god vän.
Han har en mycket vacker ved-dös som bjuder välkommen innanför grindstolparna men han vill själv inte vara med på bilden.
Det blir kaffe och tårta i stugan.
.
På hemvägen ser jag årets första stenskvätta. Hukande benlös ligger den platt på en sten i solen för att komma undan den snåla vinden.
Nu är det kväll och grå moln vandrar snabbt över himlen. Inget märkligt eller deppigt med det - moln är ju faktiskt ofta rätt grå även utan aska. Bakom molnen blänker nymånen endast något dygn gammal och Venus är ett som ett skarpt nålstick i en grå filt. Det kommer att gå ner under noll också i natt.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar