Frosten ligger kvar i skuggorna, solen glittrar i alla små smältvattensdroppar, bäckarna skvätter och porlar, citronfjärilarna börjar sin dans och jag vandrar från Örnslid ner mellan Älvarums jätteekar, in genom Granurskogen och tillbaka upp längs Storpissan. Det blir ingen lång promenad i distans, endast i upplevelse.
Hjärtat bultar av vårglädje. Min finaste tid på året har just börjat, våren mellan mitten av april fram till mitten av juni.
Jag kryper, ligger på mage, och vänder min näsa mot backen. 500 meter på två timmar.
Det blir mest en resa bland vårblomster i närbild.
.
Blåsippor förstås, solbackarna börjar lysa i ultramarin. Just den här individen är nog den blåaste som jag någonsin sett
.
.
.
.
.
.
.
...
Även vitsipporna är på gång. Men ännu ingen heltäckningsmatta..
.
.
.
.
.
.
.
Hästhovarna börjar gå mot mognad på långa skaft.
.
.
.
.
.
.
.
.
..
Tibasten blommar på bar kvist och doftar blomsterbutik..
.
.
.
.
.
.
.
..
Lungörten är en vårprimör - tvåfärgad och lätt förbigången i blåsippsmattan.
.
.
.
.
.
.
.
.
...
Ramslöken, saftgrön och smaklig, bildar mattor över dolda källdrag..
.
.
.
.
.
.
.
.
Smånunneörten är en riktig doldis. Den blommar tidigt och försvinner snart spårlöst...
.
.
.
.
.
.
.
Skogsbingeln är en riktig karaktärsväxt i Ombergs lövlundar. Sommartid bildar den en grön matta. Men blommar gör den mera diskret.
.
....
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar