9 april - Tid för paddor

Jag stannar och fotograferar en paddhane (notera de biffiga underarmarna som skall krama rommen ur en lekvillig hona), som sitter på vägrenen bländad av bilens strålkastare; en av många hundra.

Mängder av paddor, vandrande på bred front ner till vätar och kärlek, möter mig i natten då jag kör genom skogen över allmänningen.

Jag tror att jag lyckas undvika att mosa en endaste en tack vare att jag dels är medveten om förekomsten och dels kör så sakta och försiktigt. Jag tar mig "tid för paddor".

.Alla bilister jag möter eller som kör om mig i hög fart på "Tranåsvägen" förstår inte problematiken eller kanske inte ens bryr sig. Vägbanan är fylld av kadaver.
.
Jag stannar vid vägrenen och tar ett foto med min mobiltelefon i ljuset från bilen. Paddan sitter som förstenad, bländad och fixerad. Däri ligger problemet. Den saknar insikt om faran och reagerar genom att fastna i sin rörelse varefter den riskerar att bli ett lätt offer för obekymrade bilisters framfart. Samma visa varje vår och jag lider av förödelsen.
Här finns ett systemfel!

Numera, när man bygger nya vägar, tar man ofta hänsyn till groddjurens vandringar och underlättar genom att göra passager under vägbanan. Men ännu mycket mera borde göras. Problemet är stort och kostnaderna för retroaktiva åtgärder skrämmer tyvärr säkert till fortsatt "blindhet" - och snart börjar bekymret om igen - denna gång med alla snokar på väg till vattnet. Vägen från min Stuga bort till Väversunda vid Tåkerns södra strand blir en slaktplats.
Och jag blir så ledsen!

.