I brytningstid mellan vinter och vår fångar jag det gamla betet där djuren försvann för några år sedan. Den gamla eken står kvar, stor och stolt. Under den kunde kritterna söka skydd från regn och rusk. Staketet är uttjänt men ännu är hagen i älsklig fas. Snart tar igenväxningen över och därefter återstår bara minnet från "det var en tid".
Ännu kvar på staffliet.
De här dagarna när hasseln blommar gul kommer allt tidigare numera; år 2025 redan i mitten av februari.
Var ska allt sluta?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar