Från sjön, från Vätterns öppna vatten, vräker sig idag dimman in över slättlandskapet och fyller ut nästan varje vrå. Den lämnar endast glesa gläntor över subtilitetens minsta höjder, där solen kan stråla in och värma vilsna själar.
Tätast ligger sjoket över Hästholmen där kusten är låg och bjuder upp tjockan till virvlande dans. För ovanlighetens skull sticker Omberg upp sin mörka mössa över den vita väggen. Oftast brukar det ju vara tvärt om.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar