21 februari - Jättarnas möte

Nu har mildvädret dragit in med dis och moln på alla fronter. Det skedde i natt och med det sägs att Sydsveriges första vårdygn tog sin början denna dag, den 21 februari. Våren är här utropar man redan i Skåne och rapporterar om tofsvipor och lärkor. Fem kommande dygn på raken med medeltemperatur över noll är redan intecknat som en lågoddsig option.

Så är det möjligen också över för den här gången; den fantastiska vinternattens klara himmel med braskande stjärnor och planeter. De senare har stått på rad över himmelskupan varje kväll efter solnedgång med Venus, Saturnus, Jupiter och Mars i en båge från väster till öster. Jag har verkligen njutit varje kväll av deras klara ljus.

Den senaste natten med klar sikt noterade jag att Jupiter stod mycket nära, alldeles ovanför stjärnan Aldebaran i Oxens tecken. Det blev ett härligt möte två jättar emellan, som kan vara värt en berättelse, tänker jag.

Imaginär och inte alls sann är dock min beskrivning av jättarnas möte. Upplevt med ett obeväpnat öga - ja, men med kunskap om det vetenskapliga perspektivet helt lögnaktig. 

Vårt solsystems obestridlige jätte Jupiter är en grannplanet till vår jord medan Aldebaran är en röd jättestjärna oerhört avlägsen vårt planetsystem. 

Några fakta hämtade ur kunskapsbank:

Jupiter är den femte planeten från solen, en gasjätte med en diameter 11 gånger större än jordens och en massa 318 gånger större. Jämfört med vår sol är Jupiter ändå liten. Solens volym är 1 000 gånger större. Det går att resa till Jupiter med rymdfarkoster av idag men den resan tar fler år.

Jupiter är den fjärde starkast lysande himlakroppen efter solen, månen och Venus.

Aldebaran är en röd jättestjärna i slutet av sin långa levnadsbana. Den hittas i Oxens stjärnbild och är den 14:e starkast lysande stjärnan på himlen och känns igen på sitt rödaktiga sken. Den utsänder mer än 500 gånger energi per tidsenhet än vår egen sol och befinner sig ca 65 ljusår från solen. D v s det skulle ta 65 år att resa dit med ljusets egen hastighet. Ergo är Aldebaran ofattligt långt avlägsen oss och således helt onåbar

Och ändå ser jag de båda jättarna så nära och påtagligt närvarande. En spännande chimär i vinternattens mörker värd sin berättelse.