Karin och Sverker bjöd tisdagsklubben, numera förstärkt av den nyblivne pensionären och biologen Kjell Antonsson, på sockerbulle och sprakande kakelugnsvärme inomhus innan vi gick ut en kort sväng i deras fantastiskt rika "vildträdgård".
Kjell Antonsson, tidigare taget foto.
Det var två växter framför allt som drog vår uppmärksamhet till sig. Två växter som stod i full blom trots att vi ännu är mitt i vintern, om man nu kan kalla den så, den här nya årstiden som vi har fått på halsen genom den skrämmande klimatförändringen. I rubriken kallar jag dagarna vi nu upplever för vintervårdagar, men meteorologiskt fram till den 15 februari, vore det kanske riktigare att benämna dem för senhöstdagar.
Nåväl. Det är dessa två växter som vi njöt av i Kärrsgårds hägn:
Trollhassel.
Cyklamen, någon art av den vårblommande vilda sorten.
Någon dag senare.
Ulla och jag vandrar längs en av våra favoritstigar; den runt Höje äng på Omberg. Ja, med min fot blir det idag inte hela vägen, men det får man ta. Vägen går längs ett vackert inbjudande landskap, rikt på blomster och liv. Det är förstås bara en av mängder av olika sköna varianter men den här sträckan har blivit en liten favorit.
Om någon månad redan kommer det att vara dags att spana efter de första vårfjärilarna som vi brukar se här bland blommande pestskråp: nässelfjäril, sorgmantel, vinbärsfuks och citronfjäril., men kärast ändå, de sällsynta körsbärsfuksar och videfuksar, som vi med lite tur brukar kunna se på platsen varje år.
Pestskråp.
Idag noterar vi att allt detta nu börjar förberedas. Pestskråpen dyker upp tidigt som alltid mellan grästuvor och frost. Den är nästan midvintertålig. En tuffing från Alvastra klostertid.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar