De två senaste veckorna har ännu några människor i min omgivning gått vidare till drömmarnas land.
En vana som kommit med åren är att jag även tar del av dödsrunorna i tidningen under morgonkaffet. Jag vet att jag har det här gemensamt med många i min ålder. Jag kommer nu att nämna ett par personer vid namn, något som jag inte brukar göra, men undantaget är fyllt av saknad, värme och erkännande. Så många i vänkretsen nästan samtidigt blir väldigt tungt.
Ulla Langström var alltid på plats vid varje Konstrunda allt sedan starten runt sekelskiftet. Hon var en varm och lågmäld kvinna som alltid uttryckte beundran för min konst. Tack Ulla för alla dina besök!
Rolf Maller, läkare och Rotaryvän. En vänlig och fin man med stor repertoar och brett intresse också för konst, även för min. Årlig besökare på Konstrundan tillsammans med hustru Marianne..
Ulrik Lohm var en kunnig naturmänniska bosatt på gården Hånger på andra sidan Tåkern. Han visste det mesta om folk och folkliv vid fågelsjön sen gamla tider, samlade litteratur i ämnet, undervisade doktorander vid Linköpings universitet i Tema Vatten och blev med tiden en vän till mig om än lite på avstånd, allra först genom vårt gemensamma engagemang i att en planerad stor Riksväg 40, för nu ganska många år sedan, aldrig kom att dras mellan Omberg och Tåkern. Vilken kamp och vilken seger Ulrik!
Lars Croon blev en stor "samlare" av mitt måleri. Vid varje utställning kom han glad, beundrande och mycket vänlig. Och alltid köpte han med sig något till sitt hem i Malmslätt i Linköping. Jag var där hos honom, levererade en stor akvarell och såg då att väggarna var fyllda inte bara av min konst utan med verk ur många händer. Han hade förutom konsten också ett stort intresse i scouting och i ämnet Nordamerikas indianer.
Den stora akvarell som han inhandlade, en slags fågeldagbok över ett upplevt år, hade han en hemlig plan för.
Stort tack Lars för din generositet!
Inlägg
Så mycket fint som kan komma ur fina bilder och givmilda personer!
SvaraRadera