Ett besök på Tåkerns is är i vår familj ett absolut måste.
Det sker varenda vinter sedan evinnerlig tid, minst ett par gånger per år, att vi med skridskor eller skidor på fötterna eller blott i varma kängor, med barn och barnbarn eller utan, i sol under blå himmel eller i grått vinterdis, i djupt eller tunt snötäcke och alltid i skönt varmfodrad klädsel, neddragen mössa och tjocka vantar, ger oss hän i upplevelsen.
Alltid med färdkost av något slag: kaffe, te och choklad med mackor eller korv och ibland med ryggan packad för korvgrillning vid en vedbrasa i någon läad vassvik, där vi njuter sittandes på sedvanligt ihopvikt vassmatta à la Gebbe. Bättre än så blir inte livet.
Juletids sista lussekatter sitter fint precis som jag själv gör på min hopvikta vasstron, helt torr och varm om ändan.
Så in i vassen ...
Mängder av spår leder över snötäcket, in och ut ur vassarna, från fåglar, rävar, rådjur, fältharar, minkar, utter ibland, möss, sorkar och näbbmöss samt idag också från vildsvin.
Här har ett vildsvin passerat.
Här finns skäggmesarna som man kommer väldigt när vintertid. Idag såg vi endast enstaka och dessvärre också en slaktplats i en videbuske i vassen. Varfågeln hade lyckats knipa en skäggmeshane vars fjädrar nu låg utspridda i snön.
Vid varfågelns slaktplats. Fjädrarna avslöjar bytet - en skäggmeshane.
Och vi säger varje gång, att den här var den bästa av dem alla. Vi känner hur lyckliga vi är som har detta så nära inom räckhåll. Att känna Tåkern har blivit ett stort privilegium för oss och vi vet att detta är exotiskt i ordets sanna bemärkelse.
Har du inte prövat detta tidigare så vill jag meddela att det nu är helt perfekt. Utgå gärna från naturum Tåkern med skidor, skridskor eller i bara kängor, det kvittar lika vilket, ty isen ligger där slät och stabil, 15 cm tjock idag, under ett tunt snötäcke. Allt är som gjort för en unik upplevelse.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar