Nu känner man av vårt arktiska grannskap. Vintern är här såsom när jag var barn, med kyla och ostliga snövindar. Det är nästan att man har glömt bort hur det var bara för några decennier sedan, när skidor och spark var vintermåsten och snö och is på gator och trottoarer var självklar vardagsmat.
Vi har blivit bortklemade och avvanda med tilltagande klimatuppvärmning, anser jag. Media varnar för katastrofväder med braskande rubriker och vädervarningar i olika färg. Löjligt nästan, säger jag, vis av ålder.
Under turen upp över Omberg på nyårsdagen tog vi tillsammans med vänner en stående fikapaus vid Sjövägen med den kända utsikten norröver bort mot Västra väggar och Mullskräerna, troligen den mest fotograferade av alla. Det var härligt friskt och njutbart.
Där var nyröjt, för utsiktens skull och man kunde se bergsbranterna blåna bortöver och vindbyarna vandra över vattnet. Allt var helt tyst; inte ens korpen ropade denna dag.
Den utsikten inspirerade mig medan jag gjorde illustrationerna till vandringsleden "Det istida Omberg". Den tycker jag att du ska avnjuta detta år och varför inte någon vinterdag som denna. Stigen utgår från Stocklycke parkering och är markerad med vitt. Förstås!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar