Säsongens tredje snövinter är här, alla med rejäla töväder däremellan och nu sjunker temperaturen ner mot bisterkyla. Ur den klarnande kvällshimlen faller lätt snö då jag tar min tur genom Tåkernbygden. Jag har med mig skissboken och akvarellutrustning; kör så långsamt som det går på den isiga grusvägen över Dags mosse, stannar, spanar och kryper vidare på ettans växel. Jag släpper över tre närgångna rådjur, kliver sen ur och studerar en brunfärgad djurväxel tvärs över väg och humusmörka diken; den gav mig nämligen felaktiga vibbar om utter, men det var blott blötmagade vildsvin som passerat.
Mörkret kommer, men kanske, tycker jag ändå, några minuter senare än förut, eller så är det just det att jag vet. Snön ljusar i alla fall upp när jag sätter mig tillrätta med rutan nervevad åt passagerarsidan och vänder mig ut mot slätten - beredd med papper och penna.
Två triviala landskap på horisontalen fäster jag på bokens rynkiga blad. Just det vanliga och nästan fula lockar mig ikväll; det och det borttonade luftperspektivet över den platta slätten när kvällsgrånaden ökar. Så får det bli, snabbt och enkelt. Så har även 2024 fått sin början. Jag är igång.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar