Vi brukar inte yvas över regn, vi som bor i nordliga land, mera över sol. Men efter en månads värme och torka utan en droppe kändes det skönt i natt att vakna till suset av nederbörd. Klockradion blinkade. Aha, det har åskat också.
Det var under småtimmarna som jag nu steg upp med ett leende på läpparna, tittade ut under rullgardinen och kunde se plasket av droppar på altanens brädor. Äntligen!
Det har regnat hela dagen och i brist på den mätare i plast som var trasig redan efter vinterfövaringen men ännu inte ersatts gissar jag att ungefär 15 mm har kommit. Det lindrar en del men hjälper knappast torkade beten och brunbrända åkrar.
Mot Omberg skissade jag några snabba och vilda skisser i "boka" jag stöttade i knäet. Inget ville torka och det fick bli som det blev, ingen kvalitet alltså, men ärligt och direkt.
Sen for jag långsamt vidare på berget mot Borghamn och köpte rökt fisk till lunch. Allt vilade i regnet. Det enda som hände var väl att koltrastarna hoppade framför mig på vägen, lyckliga över att daggmaskar åter blev tillgängliga.
På vägen över Omberg körde jag genom låga moln som vilade mot stupen i väster. När man är mitt i dem inser man först inte att det faktiskt är just moln, men jag hade ju ritat dem lågt liggande över berget redan i mina skisser.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar