Jag tog en paus i dagens städbeting för att få syre och inspiration. Det blev till Mörka hålkärret på Omberg färden gick. Jag gick in från Tillyvägen till skuggan i sumpskogen, där flera trädstammar sedan förra gången nu låg fallna tvärs över stigen. Jag fick genast sällskap av bromsar och myggor bland knoppande kärrfibblor, tuvor av skärmstarr och sjungande gärdsmyg och tog snabbt stegen ut i solen på andra sidan, för att få ro från surr och stick. Där först kunde jag slå mig ned på spången med skissboken i knät och njuta.
Min tanke var att dokumentera orkidéer, flugblomster främst, innan säsongen är över för den arten.
Flugblomster omgivna av tätört och nästan helt utblommade majvivor.
Nu var det ändå på håret tidsmässigt och torkan har väl gjort sitt den också, men fastän nästan vissnade fann jag ett tjugotal exemplar ännu med några friska blommor kvar på stänglarna.
Sen blev det lite nyckelblomsterstudier. I kärret finns en rik variation av dessa spännande orkidéer, inte så talrikt och tätt som det är bitvis på Tåkernstranden, men istället med väl tilltaget bryderi när det kommer till artbestämningen.
Ett kort exemplar av ängsnycklar, Dactylorihza incarnata, endast 12 cm hög, med rena, ljusa blad och rödrosa blommor ses här tillsammans med knoppiga, tunt gängliga fläcknycklar, som jag tror tillhör stammen Dactylorihza maculata, var. maculata Jungfru marie Nycklar. De tillhör kärret mera än underarten Skogsnycklar, D. m. fuchsii. som om några veckor kommer att inrama alla Ombergs småvägar och dikeskanter i rosa flor.
Ängsnycklarna är många och står vackert i färgvariation från ljust rosa till mörkt blodrött. De finns med både ofläckade gulgröna blad och blad med glest fläckiga ovansidor. De har blommat någon vecka redan och är alltså i högblomning just nu, medan fläcknycklarna brevid således ännu är i knopp. Denna tidsskillnad i blomning är viktig, tror jag, för att alla Dactylorihza-arter kan hålla vid liv så rena stammar som de ändå gör, när hybridisering mellan dem är så påtaglig, vilket kan ställa till med problem för alla oss nördiga, som alltid vill veta vad som är vad.
Blodnycklar, Dactylorihza incarnata, var. cruenta
Jag finner några blodnycklar också. De står lite för sig själva, har kortare blomklase i mörkt blodrött, nästan som purpur och med kraftiga och starkt fläckiga blad som även är fläckiga på undersidan.
Sen finner jag några orkieéer som just är på väg att slå ut. De passar inte riktigt in i mönstret. De är småvuxna och tunna, har korta klasar i rödlila på tunna stjälkar vilka mörknar under blomställningen. Bladen är smala och och spinkiga och är fint fläckade på ovansidan.
Jag letar i huvudet. Var har jag sett sådana här tidigare? Jovisst! I Hagebyhögakärret förra sommaren. Detta är med största sannolikhet Sumpnycklar, Dactylorihza majalis, ssp. lapponica.
Hemma i ateljén söker jag via artportalen och finner att sumpnycklar är angivna som funna i Mörkahäl-kärret tidigare av vännen Kjell Antonsson år 2011. Men bara så, inga fler senare noteringar finns. Då får det bli en ny rapport och kanske att jag övertalar tisdagsklubben dessutom för ett besök på tisdag i mening att få fler synpunkter på detta spännande fynd.
Tillägg den 13 juni: Lars och jag är på plats idag för att få en dubbelkoll på orkidén jag berättar om här ovan. Vi blir helt överens om att vi inte finner några sumpnycklar och alltså skriver jag ingen rapport till Artportalen heller. Ärendet avslutat!
Förresten. Jag mötte ett par med hund på vägen därifrån. De klev rakt ut i kärret från spången för att vänligt nog bereda mig plats. Men just där stod ju ängsnycklar och flugblomster som tätast. Så inlindat vänligt som möjligt påpekade jag "fadäsen" och de lovade att hålla sig till spängerna i fortsättningen.
- Ha en bra dag och en fortsatt god tur, sa jag uppmuntrande.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar