13 juni - Stäppen på Slätten

Dagens mål för oss i tisdagsklubben är Kastad kulle. Den ligger på Östgötaslätten en halvmil söder om Vadstena vid den gamla Riksväg 50 och är en i nordsydlig riktning utsträckt oval formation som sticker upp över slättens platta golv med ca tjugo meter i höjd.

Det bär brant uppåt mot kullens topp. Här får man nästan en känsla av ett pastoralt medelhavslandskap.

Kastad kulle är geologiskt en så kallad drumlin, det vill säga en bildning från glaciär tid runt en kalkstensskålla vilken blivit lossryckt ur underliggande lager och bäddats in av grus och sand.

Utsikten över slätten från den kalkgrusiga Kastad kulle är vacker och unik. I den södra änden har grus utvunnits tidigare och området har även använts som avstjälpningsplats för sten och bråte.

Kastad kulle har alltid ansetts vara en udda utmark i bygden och har därför använts som ett "hopabete", en allmänning, för nära tio gårdar runt om, där kritterna kunde släppas att beta fritt gemensamt. Sedan cirka tjugo år tillbaka är Kastad kulle ett skyddat naturreservat med särskilda skötselåtgärder, erkänt för sin intressanta geologi och unika flora. 

Vid ingången till reservatet finns informationstavla och rastplats. Här tar vi vårt fika idag med en energiskt sjungande törnsångare som sällskap.

Kastad kulle hotades tidigare av igenväxning, vilket åtgärdades vid reservatsbildningen. Vi finner dock att stora delar av reservatet ånyo och säkert ständigt är i behov av ytterligare röjning och kanske utökat bete. Slånbuskage och vildrosor breder årligen ut sig och kräver dylika åtgärder.

Uppe på toppen av Kastad kulle finns en domarring och en gravsättning.

Då vi stod högst uppe på kullen kom en bivråk seglande över oss. Den vred hela tiden på huvudet, spanande efter humlor och getingar.

På kullens norra ände finner vi i de betade backarna ganska gott om äkta pimpinell, Poterium sanguisorba, som är en mycket sällsynt och kalkgynnad torrmarksväxt. Kanske får du lite associationvibbar till en visa av Bellman: "Rött vin och pimpinella ..."? Jo, så är det. Det är den här växten han avser och den användes för att "rena", klarna, vinet. Pimpinellan är en tämligen oansenlig växt med blommor som nästan ser vissna ut redan som "prunkande".

Jag tog allt några foton av pimpinellan också, men de blev så suddiga och oanvändbara, att det fick bli en akvarellskiss istället.

En annan fin art är den kräsna backklövern, Trifolium montanum. Den vill ha kalk i den torra backen och gillar att få vara lite ensam om herraväldet. Jag kan inte låta bli att tycka att blomman liknar en igelkott.

Backklöver är en rar klöverart som man minsann inte finner alltför ofta.

I södra änden av drumlinen möter oss allt tätare bestånd av luddvedel, Oxytropis pilosa. Arten är vårt landskaps stora stolthet då det kommer till floran. Luddvedeln finns nämligen i vårt land bara på Östötaslätten med ett tiotal lokala bestånd samt på Gotland. Den betraktas som en postglacial relikt, precis som Ölandssolvändan, och har idag sin hemvisst på stäpperna österut i Europa och Asien.

Täta och frodiga bestånd av luddvedel finns på Kastad kulle. De färgar den torra och för torkan utsatta terrängen i vackert ljusgul, silvrig färg.

Luddvedeln i närbild.

Vi är överens om att beståndet av luddvedel på Kastad kulle sticker ut på ett unikt sätt genom sin riklighet och täthet. Aldrig har vi sett ett frodigare bestånd än här.

Jag har nämnt igenväxningshotet mot en lokal som Kastad kulle. Ett annat hot kan vara den alltmer tätnande och ökande förekomsten av krissla som kan hota att ta över och dominera över andra arter. Sådana fenomen är säkert dessutom svårare att åtgärda.

Lars i ett hav av krisslor.

Nästa vecka blir det om inget annat kommer emellan ett besök vid Spellinge utanför Mjölby. Jag återkommer med andra ord.