6 juni - Med utsikt från Omberg

Ulla är krasslig i halsen och därför ställer vi in vårt deltagande på torget i Ödeshög idag. Annars brukar vi alltid vara på plats när det stora sillkalaset är dukat med fullsatta bord, tal, utdelning av priser och allmän högtidlighet; speciellt detta år när vårt land firar 500 år som fri nation.

Vi sitter istället i betet invid Ostmossens naturreservat på Omberg, Lars, Karin, Sverker och jag. I strålande het sol och molnfri himmel och med inte ens den minsta bris på svettiga nackar. Trots detta slipper vi myggen som inte trivs med hettan i det öppna. 

I en glänta anar vi slätten med Tåkern nedanför oss.  Allt är grönt och frodigt. 

Vi lyssnar förtvivlat efter rosenfinkens vissling som alltid varit med på den här platsen tidigare. Men, för första gången hör vi den inte och inte heller törnskator finns kvar i sitt gamla trogna revir. Ingen gök hör vi och inga tornseglare seglar förbi över himmelskupan, och inte heller bivråk ...

Jo, mycket är sig likt men inte allt! Tillfälligheter eller trend?

De gula blommorna i förgrunden är klasefibblor.

Runt omkring oss blommar hagtorn och rara blomster. Vi finner alla tre arter jungfrulin till exempel: jungfrulin, rosettjungfrulin och toppjungfrulin. Gullvivorna har gått i frukt och Sankt Persnycklarna som här är mångtaliga har börjat svartna. Våren har definitivt gått över i både sommar och torka varmed floran förändras.

Säfferoten den rara är på plats istället. Hårig är den så det förslår för att klara värme och vattenhushållning på de utsatta torrmarker den är så väl anpassad till.

När vi anlände fanns redan två bilar före oss på plats. Ostmossen har blivit en "hotspot" för lepidopterologer - fjärilsälskare. Nästan varje gång man kommer hit finns någon där som vandrar omkring och letar fjärilar. Numera dessbättre utan håv och ättiketerburk utan istället med kikare, kamera och litteratur. Idag kan man man nämligen artbestämma nästan allting utan att behöva döda, vilket är väldigt tillfredställande och moraliskt bra! Ostmossen är ju dessutom naturreservat och därmed helt skyddat mot insamling.

Gullvivefjäril - fotograferad vid tidigare besök på Ostmossen.

- Har ni sett några gullvivefjärilar idag, frågar jag personerna som kommer från Höganäs, eftersom jag vet att det troligen är den främsta målarten.

- Ja, vi har haft tur och har sett två stycken väldigt fräscha individer trots att det börjar bli sent på säsongen, får jag till svar.

Vi i vår lilla "klubb" sitter där vi sitter. Vi har sett gullvivefjärilar tidigare och ger dem vår frid och inte är vi så personligt rörliga heller för den delen. Fjärilarna får nog komma till oss istället.

Ängsnätfjäril. Ursäkta suddigheten.

En mycket sliten hane av puktörneblåvinge. 

Två ängsnätvingar noteras. Det är en art som börjar bli alltmer sällsynt och om utvecklingen fortgår kommer den troligen att bli nästa  på allvar hotade art. Några slitna puktörneblåvingar flyger ännu och en och annan citronfjäril samt ett antal idag obestämda småfjärilar där en dock sticker ut därför att den är lätt bestämd även på avstånd. Den heter rutig buskmätare.

Och idag på morgonen dagen efter plockar jag bort en fästing, förstås. Årets första faktiskt. Med det är det som det brukar. Lite måste det få kosta.