29 juni - Så är det äntligen avklarat, det där med uttern.

Ni som har följt mig genom åren har troligen noterat att jag under alla år med skrivandet i min Naturliga dagbok ofta återvänt till min otur med utter. Jag har varit ute åtskilliga vändor vid lämpliga vattendrag såsom Stångån och Svartån och sjöar som Noen, Loren och Tåkern under alla årstider och alla tider på dygnet. Jag har åkt själv eller tillsammans med den som nyss blivit lyckliggjord, till forsar, dammar, kvarnar, sel, stenskravel, vassar och nipor.  

Utterskit, luktar viol säger en del men mest fisk ändå. Fotot är från Stångån och taget under en pedagogisk exkursion ledd av utterspecialisten Mia Bister.

Jag har t o m  insamlade utterskitar i en plastburk här i ateljén och har tagit hand om och skickat in tre trafikdödade uttrar. Jag har således varit nära många gånger, gäckande nära, ibland bara en huvudvridning bort eller ett par spårstämplar ifrån, men misslyckandet har följt mig.

Död och insamlad utter vid Markaån vid Ödeshög.

Jag har förklarat i min dagbok och tröstat mig med, att tids nog blir det också min tur att kunna uppleva det där efterlängtade mötet med ett undflyende däggdjur. (När jag säger så räknar jag bort det möte jag hade med utter i en kraftverksdamm i Extramadura i sydvästra Spanien. Det var långt håll och fel miljö helt enkelt.)

Utterspår vid min målarstuga vid Tåkern.

Min längtan efter just utter skapades redan när jag som åttaåring i sällskap med min pappa vandrade iväg till Mjölby realskolas aula, för att få se den alldeles nya filmen "Det stora äventyret" av Arne Sucksdorff.

Bild ur Arne Sucksdorffs film "Det stora äventyret" från 1953.

En svartvit film fylld med vacker naturromantik och skrämmande spänning, som handlade om två pojkar, i min egen ålder vid den tiden, som räddade och tog hand om en utter som fångats i en fälla. På den tiden betraktades utter som ett "skadedjur" belagt med skottpengar. Jag ryser ännu av detta obehag men också av välbehag i längtan efter gamla tider och minnen som åter väckts till liv.

Hur märkligt kan det inte bli. Idag fick min längtan och min ideliga missräkning med detta fantastiska djur ett slut, men inte såsom förväntat, utan nästan med ett uns antiklimax inblandat.

Utterskisser från idag den 29 juni 2023 - en stor dag!

Vid Fågelsta, fem kilometer söder om Motala längs RV 50, långt från vattendrag, kommer en utter plötsligt uppspringande i full galopp på vägbanan framför min bil mitt i solskenet. Den passerar så nära, att jag måste bromsa ganska hårt för att inte kollidera med den. Allt är över på ett ögonblick men jag har uttern för alltid inbränd i min näthinna.

Så var det gjort - det där med uttern! Nu går jag vidare.