5 maj - Vi fejar ateljén

Det blev en nödvändig utryckning idag. Den gick till ateljén som behövde all den ans som stod att få. Efter operationen i höstas hade jag inte en chans att få in alla mina fantastiska träd och blomster för vinterförvaring. Det mesta frös och vintern kom. In kom allt till slut men alldeles för sent. Rehabilitering av min opererade fot pågår ännu, så under resten av året var det omöjligt att få ut "skräpet" igen, allt det som har torkat, dött och förtvinat när omsorgen aldrig gavs. Halva ateljén var till slut fylld av torkade löv, jord, mögel, bråte och ohyra som klistrade in hela golvet.

Nu fanns ingen återvändo längre. Jag hade, för väldigt länge sedan, bokat in ett konstföreningsbesök och de, Östergötlands Arbetsförmedling i Linköping, kommer sju personer imorgon eftermiddag; mitt i all min målarstress och till ett galleri långt ifrån presentabelt. De är mycket välkomna förstås, tro inte något annat, men besöket kräver åtgärder, bastanta och kvicka!

Ulla blev min räddning. "Vi hjälps åt i morgon", sa hon. Så räddades situationen och även jag fick nya krafter. Nu har Ulla putsat alla fönster och lister, dammsugit, tvättat toalett och tvättställl, röjt disken i köket, tagit ut alla sopor och bytt handdukar med mera med mera. Hennes engagemang gav mig ork att hyra släpkärra, lasta och köra bort med allt skräp, hänga upp tavlor, ordna med tryckning av ny folder och mängder av annat.

"Va bra", sa hon, "att vi kunde göra så mycket redan nu, att vi är färdiga med mer än hälften av allt som ska göras till Konstrundan". Vilken klippa hon är min hustru!

Imorgon kommer mina gäster till en skinande ren galleridel i min ateljé. Jag sätter på kaffe och thé i lugn och ro. Jag kan koppla av.

Andra glädjeämnen uppenbarade sig plötsligt när fejandet var färdigt.

Mina fina kaktusar har börjat blomma i ateljéns skyltfönster. Vi är alla redo.