Igår hände det. Igen. När solen stabiliserade väderleken och vinden mojnade, var det så dags. "Våra" glödsandbin hade vaknat också i år. Som lysande röda rubiner for de omkring i solskenet.
Glödsandbi, hona - akvarell ur skissboken.
I den blommande krusbärsbusken vid vår trädgårdskompost var det med ens full fart. Minst fem honor och ett par hanar var på gång i spektakulär uppvisning bland blad och blommor. Snabba ruscher kombinerades med återhämtning på en solig plats följt av nektarsök och återkommande parningsflykt.
Jag är så glad över dessa glödsandbin. De är stora och håriga, perfekta pollinatörer helt enkelt och de är på plats tidigt och tåligt, för att ta hand om blomning och fruktsättning bland buskar och träd. Utan dem skulle nog inte vårt extremt tidigt blommande spaljépäronträd ge så rik skörd.
Det är en ny art för vår bygd. Det är inte mer än sex år sedan som det första exemplaret påträffades i Östergötland och jag är stolt över att kunna berätta att det faktiskt var jag som var upptäckaren. Det har jag berättat om tidigare i Naturlig dagbok och om du skriver in "glödsandbi" i sökrutan får du flera uppslag.
Glödsandbiet är under fortsatt snabb och stadig spridning norrut i vårt land. En märklig historia egentligen som vi nog får tacka klimatuppvärmningen för.
Ut och spana. Man kan knappast ta fel!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar