6 maj - Hur är det med sädesärlorna?

För första gången sedan jag kom till Ödeshög och min ateljé mitt i centrum under 1970-talet, springer ingen sädesärla i flugjakt på gräsmattan utanför. Varje vår har hanen kvittrat (jo, sädesärlorna kvittrar faktiskt) från något av taken runt omkring. Men inte i år. En svit på femtio år är bruten!

Jag förstår det där med omsättning, slump och tillfälligheter och det är kallt för årstiden, flugorna kanske inte är så många att de räcker till. Kanske håller ärlorna sig kvar vid sjökanten. Möjligen inväntar de ännu vårvärmen. Men detta känns långt ifrån troligt. Vi är ju ändå inne i maj när boet skall vara byggt och äggen lagda, ruvade och snart färdiga för kläckning - normalt sett alltså.

Överallt runt om i samhället brukar det vara sädesärlor lite här och där; på torget, på hustaken, på gräsmattor och i trädgårdar, men i år har jag faktiskt inte sett sädesärlor mer än ett par gånger, i hela "bynn" sammanlagt. Har det hänt något?

Förresten upplevde jag en "brist" på sädesärlor i samhället redan förra året. I år tycker jag att det är snäppet sämre ändå.

Jag har inte koll på läget nationellt. Jag vet inte hur statistiken över beståndet ser ut för arten, om det är något tillfälligt eller en pågående negativ trend, eller för den delen att jag kan vara alldeles fel ute. Hoppas att jag får svar genom mitt upporop på Facebook,

Min intuition och min långa erfarenhet säger mig att något kan vara fel. Hur är det egentligen med sädesärlorna?

Senare på dagen:

Efter ett upprop på nätet (Faceboook), har många svar inkommit, flera personer meddelar att sädesärlorna är på plats som vanligt, men fler ändå säger att de har minskat eller helt saknas. Så blir en naturlig reaktion, ett antingen eller. Känslan sammantaget blir att de flesta har  uppfattat att arten minskat generellt under åren.

Jonas Grahn, svarar att en minskning av beståndet faktiskt har skett. Han hänvisar till statistik som nyligen publicerades i en fågelövervakningsrapport från Naturvårdsverket.

Sädesärlans minskning ses i statistiken. (Svart kurva = standardiserade rutter, röd kurva = fria punktrutter). En klar minskning ses. Beståndet är nästan halverat mot situationen för 15 - 20 år sedan. Det är detta jag har haft på känn!

När en art minskar gör den inte det överallt samtidigt. De optimala habitaten besätts i det längsta, medan de "magrare" reviren slås ut efterhand. Med sädesärlor gäller till exempel att det är positivt med närhet till vatten. Ofta kan man upptäcka ganska sent, för sent ibland, att en art kan ha en nedåtgående trend eller i värsta fall till och med pvara på väg mot en långsamt försvinnande. Storspovens öde från att ha varit en allmän fågel under min barndom till dagens bortdöende är ett sådant exempel. Mot slutet kan det gå fort och helt plötsligt står man där med alla frågor. Månne tofsvipan och enkelbeckasinen är på väg åt samma håll?

Ännu senare på dagen:

Tro det eller ej, men just när jag skrivit allt detta klart och är på väg att lämna ateljen. Vad finner jag då på gräsmattan utanför? Två sädesärlor, ett par! Åh, de har anlänt hit denna dag, sent men ändå, nu är de äntligen här igen. Var det alltså så, att det var kylan som var kruxet. Födan för en möjlig häckning tröt. Kan det leda till en missad kull i år?

Kontinuiteten med häckande sädesärlor vid ateljén fortsätter ett år till! Så skönt!