Kvällen är ljum, ljus och vän, som gjord för en liten utflykt. Idag igen! Nu går färden till norra Omberg och beståndet av Sankt Persnycklar. Det är det som blir, inget annat, ett besök hos en av våra orkidéer, den som blommar först om våren, samtidigt med Adam och Eva.
Jag sätter mig vid grusvägskanten i gräset och tecknar. Först ett stort exemplar med mörkt blodröd blomstängel och starkt fläckade blad. Jag gör det i naturlig storlek i skissboken, börjar nerifrån med bladfästena och vandrar uppåt med ritstiftet och kan notera att jag slutligen inte får rum med hela exemplaret. Så kan det gå!
Sankt Persnycklar, akvarellskiss.
I buskkrattet bredvid mig snor törnsångaren runt och sjunger sin typiska ramsa, en artspecifik kortsång med knorr - "trúpeti trúpeti trúpi". Sen blandar den ut repertoaren med längre strofer där inblandade fågelläten slinker med, varvade med ljusa passager och räckor av småljud och då blir den stundom lik en kärrsångare på rösten, men det är bara tillfälligt för snart kommer ramsan med knorren och berättar hela sanningen.
I samma område sjunger även en trädgårdssångare. Jag tänker nog att de båda arterna kan konkurrera en smula, men trädgårdssångaren håller sig på sin kant, något längre bort bland buskarna.
Under tiden har jag börjat skissa av ett annat exemplar av Sankt Persnycklar. Denna är betydligt ljusare än den första, gulgrön i tonen, nästan så där anemiskt om du kan förstå hur jag menar. Svaga och få fläckar finns på bladen, men inte på undersidan, vilket är typiskt för arten. Den är bara hälften så hög som den första och har en kort blomställning med mera klarröda blommor, dryga 10 st i kolven.
När jag är färdig åker jag hem. Vid Stocklycke möter jag vännen, fotografen Barbro som kommer nedför backen på sin trehjuliga cykel. Med kameran i högsta hugg är hon på väg till Västra Väggar för att zooma in fiskgjusar.
Omberg bjuder!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar