25 september - Sen häckning av turkduva

Tre unga tjejer kom till ateljén igår med ett fynd i famnen.

- Vi vill komma till dig med en fågelunge. Den är lite grå med uppburrade fjädrar och vi har räddat den från en katt, sa de i mobilen.

Det var en turkduva som flickorna kom med, en ännu inte riktigt flygg unge som hade blivit av med hela stjärten och som hade lätta bitsår på gumpen.

- Den kan få svårt att överleva, sa jag. Kattrivna fåglar brukar oftast bli infekterade. Vad vi kan göra är att gå tillbaka med den till den plats där ni fann den. Förhoppningsvis kan vi placera den i ett träd så att katten inte kommer åt den igen och kanske kan förädrarna återfinna sin unge.

Så gick vi dit, ett kvarter bort från min ateljé. Där inne, på en gård, fanns fyndplatsen.

- När vi kom släppte katten den ur munnen och då hoppade den in i den där busken och gömde sig, sa tjejerna.

Några stora träd fanns runt omkring men med grenverket så högt upp att jag inte kunde nå dit. På taket till ett fristående garage i närheten kunde jag istället tänka mig att sätta ut ungen och så blev det. Jag kastade upp den på taket och där satt den kvar då vi drog oss undan. Inga vuxna turkduvor syntes till, men ändå var det rätt att göra just så som vi gjorde; man får ju inte ta hand om vilda djur hur som helst, inte ens om de är skadade.

Det tråkiga är att vi fann en unge till, det andra syskonet i kullen, (duvor lägger blott två ägg). Av den fanns dock bara rester kvar efter kattens måltid och nu var getingar på väg att ta hand om det sista.

Turkduvan är en fågel med en senkommen historia i vårt land. På 1950-talet sågs de första i Sydsverige och under 1960 - 1970-talen ökade den snabbt och spred sig över vårt lands södra delar. På 1980-talet var den så allmän här i Ödeshög, att det då och då kom krav från allmänheten på önskad avskjutning. Man "stördes" av dess tutande trestaviga, sång från träd och TV-antenner under tidiga sommarmorgnar.

Under 2000-talet minskade stammen av turkduva markant och den försvann från många orter där den tidigare varit allmän, så även i Ödeshög. Numera är turkduvan sporadiskt uppträdande i samhället, knappast ens årsviss, men jag brukar ändå höra eller se något par under sommaren, oftast sent på säsongen.

Fyndet av ungarna igår är ett bevis på att turkduvan ofta häckar långt in på hösten och antagligen är det ett ungt par som har anlänt hit under sensommaren som har satt dem till världen. Nu gick det inte så bra och det är nog tyvärr ett ganska vanligt resultat. Men turkduvan lägger många kullar även om jag tror att det räcker för i år för just det här paret.

Ett litet tillägg. Någon på FB:s nätverk "Fåglar" svarar apropå detta med duvungar sent på säsongen: "... duvor planerar lite korkat!". Jag håller med! Samtidigt som ringduvor, oftast de stadsnära, har ungar i boet långt in på hösten är de norrländska ringduvorna, de som ännu har skogen och vildmarken som preferens, sedan några veckor på väg söderut i stora flockar. 

Flockar av ringduvor i många hundratal rastar nu lite överallt på Östgötaslätten.

Det känns som att ringduvan som art verkligen håller på att bilda två olika populationer, de vilda och de tama, med olika strategier. På sikt kan de båda mycket väl utvecklas till skilda arter. Men detta får jag förstås aldrig veta.