Ljuset krymper, dimstråken växer, regnet skvalar och ovärmen kryper in under skinnet - hösten är här alldeles obönhörligt och det är precis som det ska. Naturen och jag förbereder oss för vilan som väntar.
Jag avrundar mycket just nu, målat har jag knappast gjort sen i våras, mer än hus och staket förstås. Jag inväntar en snar operation av min trasiga fot, som inte längre bär mig då jag vill gå på naturliga stigar. Det är dags om två veckor. Jag hoppas att allt ska bli bra, ty fötter är svåra, säger min ortoped, som har gett mig rådet att välja den enklaste vägen, en stelopereration, eftersom foten är det värsta ortopedkirurger kan ge sig på framför allt med beaktande av min ålder och annat.
Alltså sitter jag mest i bilen under dagens tur över den höstliga slätten. Klockan är nästan 18 och jag lyssnar till P2:s musik under hemfärd. Det är avkopplande skönt.
Vid Holmens svämme och över åkrarna vid Väversunda svärmar ett tusental ladusvalor. De sniffar lågt över vatten och gräs och stora flockar av snatteränder, men som på en given signal stiger de alla till väders i ett naturligt samspel. Möjligen är det gladan som sveper förbi som får upp dem i höjd.
Tranorna går i stora flockar på stubbåkrarna tillsammans med horder av grågäss, borrar ner sina näbbar i svart mylla och äter rester av säd, morötter och potatis samt en och annan sork. Än är det lugnt i leden och innan resan går söderut måste ungfåglarna tränas. Kommande soliga dagar med hög luft och god termik kommer de därför att stiga familjevis till väders, ropa och pipa och åter landa. Först i oktober numera flyr de fälten för gott.
I år är i stort sett allt skördat i tid. Hösten har varit god mot bonden och rekordstora skördar av vete har bärgats. Men några fält står ännu där med lutande övermogna ax. Varför kan man undra. Förra året då företeelsen var mer frekvent frågade jag om anledningen till väntandet.
Jo ser du. Det spelar ingen större roll att stressa, vetet är redan sålt, oavsett kvalitet, till etanolfabriken i Norrköping, fick jag till svar.
Det mesta av vete på Östgötaslätten 2021 gick dit och jag tänker - dåliga tankar. Hur kan man tillåtas göra drivmedel av mat? I år är det bättre och det beror säkert på det fruktansvärda kriget i Ukraina och den bristande tillgången på matvete över världen. Ska sånt behövas för ändring av regim? då är vi illa ute.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar