För första gången introducerar jag en gästskrivare i min Naturliga dagbok. Det är en trogen vän och läsare vid namn Ulf Eriksson som står för premiären med en smått fantastisk historia han nyss har varit med om.
"Hej där!
Vid gårdagens fiske var jag med om något riktigt märkligt. Det här var vid fyratiden, det började mörkna, och jag var på väg tillbaka till båtlänningen. Riktigt blåsigt hade det varit hela eftermiddagen men nu kom det en riktig stormby som fick båten att kastas in i vassen.
Precis då kommer tre sångsvanar in för landning. Två av dem kraschlandar i vattnet medan en blåser rakt in i alkrattet som växer långt ut i vattnet. Det blir lite livat där en stund, men när jag tittar över axeln så ser jag dem på väg uppströms.
Jag fortsätter att glida nedströms och förlorar dem snart ur sikte. Men det tystnar aldrig däruppe. Jag hör ett oavbrutet tutande och något känns fel. Jag ror återigen uppströms och ser så småningom den där stora fågeln hängande inne i alkrattet. När jag kommer fram är den i stort sett livlös och jag ser att den hänger i halsen/nacken som i en bödelssnara. På något vis har den lyckats fastna i en grenklyka där dess förlängning ligger omlott. Kort sagt som i en fälla. Vad göra?
Jag försöker backa in båten men kommer aldrig igenom grenverket. Jag vänder båten med fören först och ror med all kraft rakt in i snåret, hamnar en meter ifrån, men når aldrig grenarna. Paniken är nära. Jag lossar åran och sticker in den i klykan ovanför huvudet på svanen och lyckas bända upp "fällan" så mycket att fågeln lossnar och faller i vattnet. Den ligger där en stund, livlös, innan den plötsligt ruskar på sig, glider ut på vattnet och försvinner uppströms. Jag hör den och följer den med blicken i kanske hundra meter. Jag tror att den klarade sig.
Dagens gädda är glömd och betydelselös. Jag är bara tvungen att få dela upplevelsen med någon som förstår.
Ha det gott!"
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar