Vi går inte långt idag. Jag måste vara tillbaka i bynn senast klockan halv elva, så promenaden sträcker sig inte längre än några hundra meter in på stigen längs branten mellan Urbjörn och Gamla skolan på bergets östra sida. Det var länge sedan jag gick här och nästan allt känns nytt.
Välväxta ädelcypresser. Här den vilda formen av trädgårdens alla varianter av detta från sydvästra USA importerade träd.
Först passerar vi genom en plantage av ädelcypresser, med en areal av ungefär ett tunnland. Ovan som man är med så höga och välväxta exemplar av detta barrsläkte, kan man lätt missa dem, även om barken berättar om något annorlunda.
En verkligt trist granplantage.
Efter att vi kladdat oss igenom den lilla kalkbäckens flöde, kommer vi rakt in i en trist granplantering. Jo, den är verkligen trist, i ordets rätta bemärkelse. Ungefär fyrtio år gammal och ingen av oss minns den riktigt från förr. Den tycks inte gallrad, stammar av varierande dimensioner står tätt med spärrande grenstumpar, mycket är dött och allt övrigt är sjukt och skadat.
Skadorna finns på nästan varje stam, ungefär en till en och en halv meter upp och består av långsträckta rispor, repor, utbuktningar och bölder. Kådan rinner ibland rikligt och allt känns verkligen bäddat för granbarkborre som också redan slagit ut några partier.
Skadad och sjuk gran.
Vi funderar på orsaken till de gamla skadorna. Kan det vara stång- och fejningsskador från hjort och rådjur eller kanske betesskador från ungdomstid eller vad? Vi ska forska vidare och samtidigt föreslå total uthuggning av detta trista bestånd.
Senare tillägg (mars 22):
Christer på Sveaskog Omberg berättar för mig att han känner till detta dåliga granskogsskifte mycket väl, och hade det inte varit för att området är "Naturskyddat", hade han redan tagit bort det. Som det är nu måste det få stå kvar tills annat har bestämts. Skadorna är av kronhjort som tidigare fanns på berget och sär säkert 35 år gamla i det nu 40-åriga beståndet.
Vid vår fikaplats i gläntan växer pampiga svarttallar.
Rasten tar vi i gläntan vid det gamla svarttallsbeståndet som vi båda känner från tidigare. Här diskuterar vi områdets historia och framtid medan ett meståg passerar över huvudet. I den spridda flocken finns förutom mesar även trädkrypare och några kungsfåglar. Jag passar på att skissa en stund.
Kungsfågelstudier.
Under barret, planterat här för kanske 40 år sedan finns ännu spår av det som var. Vi noterar ädelgräs såsom långsvingel och strävlosta vidare lundstarr, akleja, sårläka och annat "nobelt" kvarlevande i en matta av kämpande blåsippsblad.
Orkidén skogsknipprot lyser ut mörkret.
I skuggan av en gran lyser en ännu "blommig" skogsknipprot ur dunklet. Den blir dagens ljusa detalj i rapporten från en förfulad plats. Vi hoppas på att få igenom förslag till åtgärder.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar