Det var ett tag sedan nu som jag skrev; momsdeklarationen har kommit emellan. Men idag kan jag inte hålla mig längre från att göra en unik rapport.
Nog har man noterat att vintern, som faktiskt ännu inte har varit vinter i min hembygd, utan fortfarande höst meteorolgiskt sett, således varit osedvanligt mild och idag fast det ännu ligger frost på skuggsidorna värmer en reslig sol marsskönt eftersom vinden, den nästan alltid närvarande, har förblivit kvar under horisonten. En underbar och full vårdag redan första veckan i februari. Man häpnar.
Nog har vi redan njutbart intagit vårt kaffe på glasverandan, nog har vi sett och doftat på blommande tibast längs Ombergs grusvägar, nog har vi varje dag de senaste veckorna vänt våra ansikten mot himmelen för att följa grågässen intåg i bygden och faktiskt därmed även kunnat konstatera enstaka sädgåsflockar i följena.
Blommande tibast.
Vintermyggen dansar i solgatorna tätt över backen, vassfrö försilvrar sälgens alla grenar runt sjökanten och ...
... tusensköna, röpdplister och korsört blommar, förstås, motsatsen vore underlig.
Blommande rödplister.
Men att rördommen skulle tuta ur Tåkerns vass idag, fanns inte i min fantasi. Men, så var det. Jag tittade till Stugan och gick därefter en sväng genom alltmer vildsvinspåverkade marker. Stannade till och lyssnade ut mot sjön. Jo minsann, där fanns en rördromshane på spelhumör. Redan den 3 februari!
Detta måste vara ett unikt rekord. Jag tror mig förstå att det handlar om en övervintrande drom, sånt händer, men ändå! Ur led är väl tiden och det har vi känt en tid redan.
Senare tillägg, en kommentar från en trofast följare. Tack för din inlevelse Thord.:
"Hej Gebbe!
Försökte kommentera (3/2) i din
naturliga dagbok angående den förbluffande tidigt aktiva rördromshanen i
vassen men något kanske fallerade (inskrivningsprocess
och översändelse såg ändå normal ut från min
horisont) - kanske blev den
underkänd, kanske kolliderade den med något gruskorn och blev styrd bort och ut
över
de oändliga gallaktiska vidderna,
eller bara fastnade illa i det obskyra garn som kallas - spam. Sånt har
hänt (mig)
förr, flera gånger. Den
tekniskt, fiktivt skapade digitala världen är inte särskilt pålitlig så jag
envisas, översänder kommen-
taren i mejlformat istället, fast
blir ju också digitalt men känns ändå säkrare.
Ja, en häpnadsväckande iakttagelse
och dokumentation
är det.
Blotta tanken på en övervintrande
och dessutom spelande
rördromshane den 3:e februari känns
som riktig årstids-
oordning mot vad man är van men vi
lever ju i klimat-
radikaliseringens era numer - blunda
och hålla för öronen
hjälper föga.
Ändå är din rördrom en ganska
förfärlig vink/glimt in i framtida
vårars etter värre klimatpåverkade,
sannolikt plågade dagar.
Idag (3/2) rapporterar Artportalen
om 4 ex gråhäger i Dalarna - och
ett och annat förvånat ögonbryn åker
säkert upp i höjdläge.
Kom senare att titta (youtube) och
lyssna på ett effektfullt och ödes-
mättat tal till Homo sapiens (den
förnuftiga människan), Linnés benämn-
ing på människan.
Googla gärna på:
Nature is speaking, Julia Roberts
(Längd 1:59 mins)
Jag förstår att du har mycket att
stå i och det bär emot störa/distrahera i din dagliga gärning men
det kändes som nödvändigt denna
gång.
Vänligen, thord wiman, Avesta"
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar