tisdag 18 februari 2020

18 februari - Även ett litet ingrepp kan bli tungt att bära.

.
Dikesrenen vid huvuduppfarten till Omberg hyser ett av de vackraste och rikaste bestånden av orkidén Skogsknipprot. Dessutom har vi där också påträffat flera årgångar vildsådda plantor av skogslind - en unik och tidigare nästan okänd företeelse i våra delar av landet.
Platsen är således speciell och skyddsvärd även om skogsknipprot inte är någon sällsynthet på berget.



Skogsknipprot i full prakt vid dikesrenen på Omberg..


Årsplanta av vildsådd skogslind är en sällsynthet.

Vi var där i somras Sverker och jag varvid jag skrev om besöket i Naturlig dagbok där du kan läsa mer via länken nedan.

länk

Idag passerade jag platsen igen och kunde konstatera att allt ovan dokumenterat numera var spolierat, lindplantor och skogsknipprot var bortgrävda i ett pågående kabelarbete, för bredband kanske.
Det kändes väldigt ledsamt. Platsen var så fin och nära åtkomlig, något för alla. 

Gräv först och fråga sen har man ju hört om och lite får jag väl stå mitt kast när jag inte har rapporterat vederbörligt. Kanske att jag tidigare i höstas t o m såg några färglada träbitar längs diket utan att reflektera ordentligt. Så typiskt, man vaknar för sent.



Allt kommer nog tillbaka när det har "satt sig" om några år eller så, hoppas jag. Skogsknipprot är ju en överlevare och linden får väl ta nya tag.



Detta är ju en vardagsgrej bara, ett nödvändigt steg att ta på framtidens offeraltare, en händelse som inte betyder särskilt mycket i de stora sammanhangen, så menar nog de flesta. 
Men för mig som kände platsens värde blir det hela avgörande och sorgligt. 

Ibland är kunskap och kännedom ett tungt ok att bära.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar