Vi hade tänkt oss en promenad på Omberg idag men duggregnet hängde tätt över Hjässan och dämpade lusten en smula. Dock inte mer än att Ulla kom med ett nytt förslag.
- Vi fortsätter mot solen, sa hon, följ vägen tills vi kommer in under den där vackra blå himmelsgläntan.
- Då blir det Väversunda, svarade jag.
Och vi fann mycket riktigt solen under öppningen mellan molntussarna vid Tåkerns strand och strax vandrade vi lyckliga vägen fram med kackel från hundratals gäss som sällskap. Solen sken skönt och värmde våra tallkottkörtlar.
Vid kröken närmast Charlottenborg fann vi efter ett tips en flock nyanlända lärkor. De for runt tätt över backen, jagade varandra, tog höjd och sjöng så där gudomligt som bara den allra första lärksången kan upplevas.
En stund senare, vid Ramstadbron bland sångsvanar och gäss på morotslanden, såg vi en flock vipor lyfta från svartjorden.
- 16 stycken är det , sa vår vän tipsaren. Jag grejar rapport till Artportalen.
Och därmed blev målet för dagen mer än väl uppfyllt.
Under promenaden dokumenterade jag ett vackert uppslag av blommande snödroppar, ett så kallat utkast och vid Gottorps lada blommade årets första nagelört.
Nu känns våren irreversibel. Suck!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar