Dagens tisdagssamling äger rum hemma hos Sverker och Karin i Svämb, vid gamla Riksettan söder om Ödeshög och går under temat buskar och träd.
Sverker och Karin berättar för Lars och Christer samt mig bakom kameran om den helt naturligt fungerande avloppsreningsmetoden som de har installerat i trädgården.
I förgrunden en art av brun fingerborsblomma, Digitalis ferruginea
Redan under förra tisdagen, då vi var hemma hos Lars och studerade nässelsnärja bjöd Sverker in oss till sin och hustruns rika trädgård för att studera annorlunda träd och buskar samt möjligen bidra med åsikter om troliga groddplantor av skogslind. Detta senaste må låta lite ynkligt och trivialt men så är det verkligen inte!
Bakgrunden är att Sverker inte funnit några referensbilder av utseendet på lind i hjärtbladsstadium varken i litteratur eller på nätet och det ska sägas att även jag har letat länge och väl innan jag slutligen fann två ynka bilder, en tecknad och ett foto av skogslind i "bäbisskepnad".
Så ovanligt är det alltså, att ett av våra mer kända lövträd nästan är okänt som ettåring. Anledningen finner man i litteraturen där det sägs att arten frösår sig ytterst sällan i vårt land beroende på sen frömognad. Skogslinden hinner helt enkelt sällan med att föryngra sig med frö. Lämpliga förhållanden förekommer normalt kanske bara vart hundrade år i genomsnitt.
Kan ni då förstå allas vår entusiasm över att få möjligheten att bevittna fenomenet idag hemma hos Sverker och Karin. Spänningen på topp.
För knappt tjugo år sedan, vid köpet av gården, planterades ett antal skogslindplantor i tät grupp. En av dessa plantor har som vuxet träd satt blommor under de senaste åren och förra årets extremsommar i värme och längd gav 2018 års frön möjligheten att mogna och gro.
Årsplanta av skogslind, med de två fingrade hjärtbladen kompletterade med ett senare sommarblad.
Tidigare under sommaren upptäckte Sverker småplantor med egendomligt fingrade hjärtblad som han inte blev klok på men eftersom ett tjugotal av dem kunde räknas in under just den blommande linden drog han förstås slutsatser.
En aha-upplevelse blir det för oss besökare. Vi är faktiskt lite tagna av det hela och jag känner också en viss stolthet över att med mina foton vara med om att komplettera bilden av arten skogslind. Det är ju på tiden!
Vandringen runt om i den intressanta trädgården blir lång och lite blöt och vi blir imponerade över Karins och Sverkers samlade kunskap och namnförråd. Och, kaffet på verandan smakade utmärkt förstås.
Mistlarna i aplarna hemma hos Karin och Sverker har hunnit betydligt längre än hemma hos mig. Så var det med den föreställningen om att tro sig vara först.
Med bröstfickan full av frön från åkerkulla till min egen lilla ängstäppa drar vi oss lyckliga och nöjda hemåt. Tack för ett givande och trevligt besök.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar