Jag bestämmer mig slutligen för att ta tag i livet igen efter två dagars intensiv magsjuka. Jag kommer inte att kunna äta hamburgare mer på en god stund, oavsett namn och ursprung, det är säkert, men egen går nog bra hoppas jag även fortsättningsvis.
Matt i benen och med värk i korsryggen stapplar jag upp på en stege vid garaget och börjar måla med brun lasyr, ty det var tänkt så redan igår enligt planen.
Det går, när jag tar det försiktigt. Undan för undan blänker väggen mörkbrun och när jag sträcker mig för att komma åt panelen över garageporten ser jag en flygande, ganska stor fågel glimta till i höger ögonvrå.
"Det är visst bara en ringduva", tolkar jag intrycket impulsivt och snabbt, för att i nästa mikrosekund självklart men nästan omedvetet notera kolsvart huvud och lysande vitt frambröst.
Fågeln kommer på tjugo meters höjd över grannens hus rakt mot söder och försvinner bakom vårt eget hus efter någon sekund. Jag hinner aldrig se efter bättre, oavsett magsjuka och stege. Det är bara att acceptera vissa mötens korta begränsning. Men även det korta kan bli intensivt när man finner det annorlunda.
Det var en pilgrimsfalk som passerade nästan rakt över tomten, en vuxen fågel och troligen en hane. Tecknen som fanns där gav klart och tveklöst besked - kanske på väg bort från Omberg.
Hur stor är chansen för en dylik observation. Nästan ingen alls. Men det händer, sånt händer!
Slumpen är en märklig tillställning från noll till hundra. Mängder av om och men måste klaffa ibland. Det här var ett sådant tillfälle och det gjorde min dag bättre än alldeles innan värd att minnas.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar