Idag har gässen sträckt mot norr över landskapet, tranorna skorrat över Vättern, skogsduva och ringduva hörts på Omberg bland mesar, nötväckor och sjungande gulsparv och skatorna sjöng under bobygget i tujan hemmavid men ändå var det skrattmåsens läte från skyn i morse som väckte den största vårkänslan i mig. Det var första gången för i år och det ligger så exakt i tid - alltid någon dag efter den 20 mars.
Våren är personlig och geografiskt betingad.
Mången kanske tycker att det är egendomligt med mitt upplyftandet av skrattmås i sammanhanget men så är det, vi har inga skrattmåsar i Tåkernbygden på vintern, nästan aldrig i alla fall, fastän de redan i Linköping ofta övervintrar och ibland också i Svartån i Mjölby. I min bygd är skrattmåsen en riktig vårfågel och eftersom det är den som verkligen sätter fart på Tåkerns livsandar känns dess ankomst så betydelsefull och efterlängtad.
Nu är den första skrattmåsen på plats! Välkommen vår!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar