Stackars koltrasten!
Det är inte alltid lätt att vara i framkant, att sticka ut hakan och vara den som går före är utmanande.
Nu har ju dock koltrastar alltsedan mitten av 1950-talet efterhand börjat övervintra alltmer i Sverige, faktiskt ända upp mot Norrlands kustland, så man kan väl tycka att det ändå har gått en tid sedan projektet började, men den vargavinter vi nu har tär hårt på det övervintrande beståndet och bromsar utvecklingen en smula åtminstone i de norra länen där koltrastar som försökt sig på nymodigheten raskt dör undan i meterhög snö och arktisk extremkyla.
Jag skulle nog vilja påstå att utan mänsklig hjälp med utfordring av äpplen, krossade talgbollar, margarin och russin är många tillspillogivna.
Inlägg
Du har rätt när det gäller att vi människor måste vintermata småfåglarna i allt större omfattning, i takt med att flera individer väljer att stanna kvar istället för att flytta.
SvaraRaderaMen jag är av den åsikten att t.ex. koltrastarna redan är så vana vid ett kärvt klimat att de överlever, på ett heller annat sätt, utan stödmatning.
De söker sig in i städerna, där finns det mat, något som t.ex. kråkfåglar och måsar lärt sig sedan lång tid tillbaka.
Hoppas att jag har rätt, för just Koltrasten är ju vår nationalfågel och jag längtar efter att få höra sången från ett hustak i stan.
Idag full fåk och drivor på vägarna som gör det nästan omöjligt att ta sig fram på ön. Skönt då inne i värmen med en bok, t.ex. Korp! Alltid läsvärd och med fantastiska bilder!
Ölandsvännen Frank
Jo jag håller nog med att koltrasten är en riktig opportunist och generalist när det gäller föda och den klarar sig nog länge även en vargavinter på de bär i buskar och häckar som finns kvar efter höstlänsningen. Men någonstans i Sverige går ju ännu gränsen för var det är möjligt norrut och den gränsen förflyttas ett par grader söderut efter en vinter som denna. Fast långsiktigt med klimatuppvärmningen händer förstås saker.
SvaraRaderaGebbe