25 februari - Vackervinter

.
Det fantastiska vintervädret med kyla och klar sol lockar oss ut på promenader. Vi tar vid varje tillfälle olika vägar på Omberg och laddar kroppen med efterlängtat ljus och D-vitamin.
Ibland blir det till att pulsa i tjock snö men oftast försöker vi gå på körda vägar. Oavsett vilket kommer vår stavar verkligen till användning för balans och som halkskydd.
Det känns som länge sedan vi hade en sån fin vinter.

Övervintrande morkulla på Omberg

Vid Höje skrämde jag igår upp en morkulla ur diket. Jag gick faktiskt och spanade efter den eftersom jag sent i höstas, med den första frosten, observerade en just här. Jag gläds åt att den har klarat sig hittills men förstår också att med de senaste "isdygnen" och tillfrusna vattenhål kärvar det nu till sig på riktigt allvar.

Jag följde ett skidspår längs Tillyvägen igår. Jo, jag gick bredvid förstås. Jag känner av ansträngningen en smula framför allt i axlarna idag. Rävar, rådjur och vildsvin hade också pulsat framför mig.
Allt var så vackert och det påminde mig om något. Fanns det inte en tavla hemma hos mormor och morfar som liknande den här scenen?

Jag letar i mina gömmor och finner till slut det här kortet, en diabild tagen av min far Acke Björkman under ett en släktträff i Kyrketorp, Rystad, Linköping 1958 hemma hos mormor och morfar.

Morfar Manne  och mormor Theresia till vänster, jag själv kikandes fram i nedre vänstra hörnet och morbror John och morbror Bengt mittemot och troligen är det min mamma med ryggen mot fotografen.

Vad jag menar är oljemålningen på väggen där bakom. Förstår ni mina tankar? Nog finns här en viss likhet med vinterlandskapet jag mötte på Omberg och som triggade mina minnen.

Tavlan är målad av Folke Carlsson som var gift med  morfars lillasyster Greta. Folke hann jag träffa flera gånger och han och Greta hälsade på i min ateljé när jag etablerat mig som konstnär. Hans tavlor uppmuntrade och inspirerade mig. 
Jag vill också kunna måla tavlor som farbror Folke, tänkte jag.