Ibland kan väl en provokation vara bra för att få till stånd en förändring. Men ibland slår det nästan över i idioti. Framför allt reagerar jag mot metaforerna som användes i en föreläsning, som presenterades i en artikel i Svenska dagbladet häromdagen.
Att landsbygden är på väg att förvandlas till enbart "skräpytor" för skrot och utslagna människor har redan skarpt bemötts av essäistens typexempel, regionerna Gotland och Värmland, vilka absolut inte accepterar det epitet som det har fått på halsen.
Samtidigt tycker jag faktiskt att ekonomen Kjell A Nordström har en poäng i sitt föredrag. Att han tar ut svängarna rejält och med hela handen pekar på landsbygdens snabba tömning till förmån för alltmer översvämmande storstäder är ett skrämmande faktum som med alla medel måste hejdas, anser jag.
Läs själv och tyck till!
http://www.svd.se/expert-varmland-och-gotland-blir-skrapytor
Inlägg
Jag tror nog att herr'n ville provocera lite. Om inte, då har han fel. Jag som boende på en liten bruksort i södra Östergötland vet vad som har producerats här sedan mitten av 1700-talet. Jag kan än i dag se ut genom mitt fönster och se både människor och en avsevärd industriell/ekonomisk aktivitet. Barn går till skolan och vuxna människor till sina arbeten. Nog för att det stundom har varit skräpigt på ytan, men någon skräpyta är det sannerligen inte. Men visst har han en poäng ändå. Vill vi ha en levande landsbygd också i framtiden så måste frågan upp på bordet snarast.
SvaraRaderaJo han har fel förstås, det vet ju alla vi som på på landsbygden, men ändå har han rätt. Strömmen mot storstaden pågår och ökar och alla försöker förstå hur, om och om vi verkligen vill försöka hitta en lösning.
RaderaTack för kommentaren förresten!
Gebbe