Till den 27 januari 2010 skrev jag en artikel till Correns kultursida om "Ondskan". Det blev en helsida också illustrerad av undertecknad till minnesdagen av förintelsens offer under nazismens omänskliga era.
Idag, den 27 januari 2017, verkar vi inte ha kommit något vidare längre i bekämpandet av ondskan. Den senaste tidens händelser och beslut i Sverige och i världen känns hela tiden som att få smutsiga och hårda örfilar rakt in i ansiktet.
Jag känner mig ledsen och förbannad över att vi aldrig tycks lära oss; att allt elände hela tiden verkar börja om från början. Jag kan tänka mig att de som var med på trettiotalet känner igen tongångarna.
Varifrån kommer allt hat, all misstänksamhet och ilska?
Här är en länk till min tidningssida där du i vänstermarginalen kan skrolla ner till en pdf av artikeln i Corren:
http://www.gebbe.com/tidningsintro.htm
30 januari.
Jag plockar upp följande inlägg av Thord Wiman från kommentarsfältet:
"Det är en starkt inlevd bild/text du har från mardrömmarnas helvete införd i ÖC i januari 2010. Att händelserna och handlingarna utförs på den sköna jorden av människor är avskyvärt, att denna grymhet latent finns tillgänglig inom alla oss. Man vill ju bara protestera. Och många förnekare av förintelsen gör det alla vill göra. Men det är omöjligt! (Våra ögon står vidöppna under bandagen). (Citat Tranströmer).
Tänker på Katarina kyrka på Södermalm i Stockholm och på den fine lyriske arbetarpoeten Stig Sjödins (1917-1993) gravvård därstädes. Inskriptionen.
"Det är genom att beskriva kärleken som vi gör rädslan maktlös"
Denna devis och dessa klokord skulle alla människor leva införlivat i då ordet eller begreppet rädsla säkerligen genererar mycket av eländet vi sett och ser på vår jord: krig, förtryck, förföljelse, gängbråk - ondska, som får sin handling ur någon form av rädsla, exempelvis mobbning.
Så... hur blir människan mindre rädd och mer modig?
Ja, åtminstone inte genom att ta intryck av psykopater, gränsande till vettvillingar och galenpannor, fega halvmänniskor med konstruktionsfel till ledare som Putin och Trump eller föralldel alltför många pressjournalister som direkt underblåser rädslan (för en liten upplageökning) istället för att göra tvärtom, skriva med mänsklighetens och modets penna.
Jag tycker det är en stor skam att vi ännu inte fått en kärnvapenfri jord trots att folken globalt vill det. De otroligt sofistikerade vapensystem som finns tillgängliga idag räcker mer än väl till i avskräckande syfte. Vi är ju så lika, samma basala behov och ideal, drömmar om fred, frihet och ett anständigt liv. Nu är det åtta länder som har "kapacitet".
Folken/gräsrötterna måste gå samman på ett helt annat sätt än idag, sätta knivskarp press på politikerna och deras förfärligt kontraproduktiva, slingriga röta till retorik som bara ljuger oss djupare ner i intighetens träsk. Handling nu!
Together -
To Get There"
Thord Wiman
30 januari.
Jag plockar upp följande inlägg av Thord Wiman från kommentarsfältet:
"Det är en starkt inlevd bild/text du har från mardrömmarnas helvete införd i ÖC i januari 2010. Att händelserna och handlingarna utförs på den sköna jorden av människor är avskyvärt, att denna grymhet latent finns tillgänglig inom alla oss. Man vill ju bara protestera. Och många förnekare av förintelsen gör det alla vill göra. Men det är omöjligt! (Våra ögon står vidöppna under bandagen). (Citat Tranströmer).
Tänker på Katarina kyrka på Södermalm i Stockholm och på den fine lyriske arbetarpoeten Stig Sjödins (1917-1993) gravvård därstädes. Inskriptionen.
"Det är genom att beskriva kärleken som vi gör rädslan maktlös"
Denna devis och dessa klokord skulle alla människor leva införlivat i då ordet eller begreppet rädsla säkerligen genererar mycket av eländet vi sett och ser på vår jord: krig, förtryck, förföljelse, gängbråk - ondska, som får sin handling ur någon form av rädsla, exempelvis mobbning.
Så... hur blir människan mindre rädd och mer modig?
Ja, åtminstone inte genom att ta intryck av psykopater, gränsande till vettvillingar och galenpannor, fega halvmänniskor med konstruktionsfel till ledare som Putin och Trump eller föralldel alltför många pressjournalister som direkt underblåser rädslan (för en liten upplageökning) istället för att göra tvärtom, skriva med mänsklighetens och modets penna.
Jag tycker det är en stor skam att vi ännu inte fått en kärnvapenfri jord trots att folken globalt vill det. De otroligt sofistikerade vapensystem som finns tillgängliga idag räcker mer än väl till i avskräckande syfte. Vi är ju så lika, samma basala behov och ideal, drömmar om fred, frihet och ett anständigt liv. Nu är det åtta länder som har "kapacitet".
Folken/gräsrötterna måste gå samman på ett helt annat sätt än idag, sätta knivskarp press på politikerna och deras förfärligt kontraproduktiva, slingriga röta till retorik som bara ljuger oss djupare ner i intighetens träsk. Handling nu!
Together -
To Get There"
Thord Wiman
Inlägg
Det är en starkt inlevd bild/text du har från mardrömmarnas helvete införd i ÖC i januari 2010. Att händelserna och handlingarna utförs på den sköna jorden av människor är avskyvärt, att denna grymhet latent finns tillgänglig inom alla oss. Man vill ju bara protestera. Och många förnekare av förintelsen gör det alla vill göra. Men det är omöjligt! (Våra ögon står vidöppna under bandagen). (Citat Tranströmer).
SvaraRaderaTänker på Katarina kyrka på Södermalm i Stockholm och på den fine lyriske arbetarpoeten Stig Sjödins (1917-1993) gravvård därstädes. Inskriptionen.
"Det är genom att beskriva kärleken som vi gör rädslan maktlös"
Denna devis och dessa klokord skulle alla människor leva införlivat i då ordet eller begreppet rädsla säkerligen genererar mycket av eländet vi sett och ser på vår jord: krig, förtryck, förföljelse, gängbråk - ondska, som får sin handling ur någon form av rädsla, exempelvis mobbning.
Så... hur blir människan mindre rädd och mer modig?
Ja, åtminstone inte genom att ta intryck av psykopater, gränsande till vettvillingar och galenpannor, fega halvmänniskor med konstruktionsfel till ledare som Putin och Trump eller föralldel alltför många pressjournalister som direkt underblåser rädslan (för en liten upplageökning) istället för att göra tvärtom, skriva med mänsklighetens och modets penna.
Jag tycker det är en stor skam att vi ännu inte fått en kärnvapenfri jord trots att folken globalt vill det. De otroligt sofistikerade vapensystem som finns tillgängliga idag räcker mer än väl till i avskräckande syfte. Vi är ju så lika, samma basala behov och ideal, drömmar om fred, frihet och ett anständigt liv. Nu är det åtta länder som har "kapacitet".
Folken/gräsrötterna måste gå samman på ett helt annat sätt än idag, sätta knivskarp press på politikerna och deras förfärligt kontraproduktiva, slingriga röta till retorik som bara ljuger oss djupare ner i intighetens träsk. Handling nu!
Together -
To Get There
Stort tack Thord för din omfattande, varma och djupkännande kommentar. Jag plockar upp den till en "högre" nivå.
SvaraRaderaJust det Thord. Den primitiva Amygdala-rädslan är som du mycket riktigt påpekar säkert den starkaste drivkraften i allt detta negativa i människans inneboende ondska.
SvaraRadera/Gebbe