onsdag 5 juni 2013

5 juni - "dåligt svänska"

.
Är man med på nätet och så aktiv som undertecknad är det inte bara trevliga människor och inlägg man får i retur. Man drar även till sig hatare, bedragare, bondfångare, tiggare, tjuvar, sexsugna kvinnor, mördare och mylingar (de sista två hämtade från Astrid Lindgrens bokvärld).

Man undrar hur det går till. Vem sitter och skriver alla dessa fantastiska meddelanden och tiggarbrev? Via spammotorer som dväljs i oskyldiga och omedvetna människors kapade datorer sänds miljoner falska hot och erbjudande ut i etern.
Själv får jag via kommentarfält och mejl tiotals med skräppost om dagen. Det gäller att radera, alltid! Aldrig klicka vidare, ty då kan man hamna i händerna på riktiga skurkar.

När jag nu suddar allt sånt händer det förstås att även riktiga och seriösa meddelanden går i putten men bättre det än tvärtom.

Så här kan det se ut, direkt kopierat, naivt och lågt och i grunden antagligen skrivet på ett annat språk och översatt med en dator till svenska för att sedan sändas ut till mängder med datorer. En av dem är min och det här fanns med i morgonens mejl:


"hej,
vi informera dig om att din slutavräkning betalat två gånger, och det är på grund av ett tekniskt fel.
När du bekräftar informationen på kortet, kommer vi att
återbetala till ditt konto"


Inte kan man väl gå på nåt sånt!?

2 kommentarer:

  1. Hej, Gebbe
    Det går åt en jädra massa tid också att slänga alla dessa mejl. Till dem hör förstås också tusentals från mystiska kvinnor i Ryssland och Ukraina som sägs söka en partner.
    Undrar hur länge det här ska pågå? Är det ett övergående fenomen som är borta om fem år? Jag menar, de flesta av oss kastar ju mejlen och snart finns det väl ingen kvar som öppnar dem - då borde de ju också sluta sändas.
    Å andra sidan växer det ständigt upp nya banditer som tror att de är först.

    Med hopp om en bättre framtid
    Jörgen Auer

    SvaraRadera
  2. Precis!
    Så funderar även jag. Hur orkar man hålla på, knappast någon svarar väl någonsin?!
    Men sanningen är nog den att det kostar så oerhört lite arbete och pengar att massutskicka dessa till synes hopplöst meningslösa spammejl så det ändå lönar sig om bara bråkdelar av promille svarar eller går i fällan.

    Men nog borde väl själva "data-världen", om det finns någon substans i en sådan, kunna komma åt själva grundproblemet, tycker man.
    Juridiskt har man väl gett upp för länge sedan.

    Gebbe

    SvaraRadera