Så kom då äntligen försommarvärmen. Det kändes som "på tiden", minst sagt. Det blev en endaste målardag vid Stugan under denna vår då jag samtidigt kunde njuta av projektet utan att frysa eller blåsa bort. Just denna, den allra sista dagen, ty så är det, idag var sista chansen för mig att avsluta några oljor om jag ville ha med några nya över huvud taget till Konstrundan som startar om torsdag, blev magnifik.
Knappt målningstorrt är det som blev färdigt förstås och blott ett fåtal av alla mina planerade verk kom till avslut. Surt känns sånt men verkligheten och yttre omständigheter har satt ett tänkvärt stopp för egensinniga yverier.
Men alltså, denna allra sista målardadag under vårsessionen, har varit fantastisk.
Näktergalen sjöng så det knakade där borta vid vallen just som häggen spände ut sin skira grönska, rävungar lekte kull vid grytet borta vid ån, duvhöken passerade två gånger med kråkskrän i hasorna, snokarna var överallt och de första rörsångarna och sävsångarna klang ur vassen.
Det blir som det blir. Nu är det till att rama allt, städa galleriet, bära hem vinterblommorna som trängts i ateljén alldeles för länge, hänga verken, skriva listor och slutföra mängder av smått därtill.
Lite annorlunda fågelupplevelser har jag haft i veckan. Redan den 1 maj fick jag information om en kärlekskrank tjäderhöna som bjöd ut sig åt alla och envar som besökte bensinstationen vid Östgötaporten och eftersom hon ännu var kvar där bland bilar, människor och bensinpumpar i söndags så lastade Ulla och jag henne i bilen och körde upp till skogs vid Skönatorpet, där vi släppte av henne.
Då passade jag på att ta några "äkta" vildmarksbilder av henne poserande i terrängen. Sen fick hon vara ifred och med det hoppas jag att hon stannar kvar i sitt rätta element.
I onsdags hämtade jag vännen Christer i Bjälbo för transport till Kulturlunch med två landshövdingar på Linköpings slott, det har jag visst nämnt som hastigast tidigare. Därvid blev jag också en härlig fågelupplevelse rikare, ty redan kvällen innan hade Christer fått nys om en härfågel på besök i grannskapet och jag hoppades att den skulle kunna vara kvar även för mig.
Det var den!
Jag stannade vid kyrkan och där satt den och spelade livligt från en grantopp.
Po-po-po-po ... po-po-po-po ... po-po-po-po lät den kontinuerligt och ljudligt, fyrstavigt och sällan femstavigt men aldrig trestavigt som sången ofta anges i litteraturen.
Jag tog några bilder. De blev i suddiga i mesta laget. Men se Christer han lyckades bättre lite senare och fick följande fantastiska närskott.
Härfågel - foto Christer Elderud.
Och nu lånar han även ut detta foto till min Naturliga dagbok. Jag och publiken tackar och bugar.
En fågel till!
Häromdagen berättade jag om vännen Johans projekt med balkanflugsnappare i Bulgarien. Det saknades något tycker jag men nu kommer en komplettering. Johan har nämligen skickat den här härliga bilden på en hane av balkanflugsnappare som han fotograferat alldeles nyss.
Som alltid är Johan generös nog att dela med sig och låta mig få publicera denna unika bild i min Naturliga dagbok, för vilket jag förstås är mycket tacksam.
Nu tänker jag som så, att för den som vill testa något nytt, bjuder jag in till möjligheten att tala om vad det är i utstyrseln som gör denna flugsnapparhane till en balkanflugsnappare. Det är inte så lätt kanske. Varsågod att börja, skriv gärna direkt i kommentarsfältet.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar