Vad är det som fladdrar där borta i skuggan vid bodväggen. Fågeln håller på envist under takhänget och noppar spindelväv, ryttlande liksom hoppar den i luften uppåt med fötterna klättrande mot väggen.
Steglits - Så här fint såg jag inte fågeln. Då hade det varit busenkelt med en gång.
Sen sätter den sig på taket och jag förstår. Egentligen har jag ju redan tidigare förstått alldeles självklart men ändå gick det liksom inte in i mitt huvud att det faktiskt var en steglits.
Den arten hör inte hemma här i min öppna villaträdgård. Jo, på vintern vid fågelbordet visst, där har stegitsorna kommit allt starkare för varje vinter som fågelbordsgäster, men inte här och nu, mitt i försommaren grönska och häckningstid, då ska de vara högt däruppe i de högsta träden, i dungarna på landsbygden och inte på en "snaggad" villatomt mitt inne i samhället.
Med näbben full av spindelväv till ett konstfullt bobygge sätter sig steglitsan på taket till förrådet i vår trädgård.
Det är en ny tid. Ytterligare en fågelart tar klivet rakt in i människans närhet. Det har varit på gång en tid och det kommer söderifrån. Nu är det dags hos oss i vårt land. Och jag gläds! Steglitsan som trädgårdsfågel.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar