En kort och hastig rapport.
Igår, på väg till min faders 90 års födelsedagsfirande i Linköping, passerade en honfärgad sommargylling tvärs över E4 framför bilen.
Det hände strax innan södra infarten till staden, intill den plats där flygplanen tunnan och lansen står uppställda.
Fågeln försvann in bland träden på södra sidan av vägen.
Det hela gick så hastigt, kanske under två sekunder, att jag först när fågeln var försvunnen insåg att det var en sommargylling jag hade sett. Traststor med mörka vingar och gulaktig undersida, snabb och rak flykt. Jag har sett juvenilt tecknade gyllingar flera gånger tidigare både i Sverige och framför allt söderut i Europa och jag är tvärsäker på observationens riktighet trots förloppets hastighet.
Jag skulle gissa att det nog handlade om en tvåårig hane. Den tycktes mig för gul undertill för att vara en hona, men därom är jag något osäker.
Det var allt för idag - gott folk. Nu blir det visst hockey.
Inlägg
Hej, länge sen sist!
SvaraRaderaJag brukar säga vid liknande snabba observationer, att spontant var det en Sommargylling, men idag säger väl alla att "jizzen" säger en gylling. Spontanobsar är väl ganska vanliga, tror jag. Lika vanliga är nog obsar där "medobservatörerna" säger att det vi nu tittar på är absolut en "Sommargylling", det ser ni väl klart och tydligt, eller?
Då är det en Sommargylling, för det har majoriteten bestämt - punkt! Ett X i boken!
Skit sak samma, du har givetvis rätt - lagringen av ett flertal observationer i hjärnan ger instinktivt en klar bild av en fågel som man sett tidigare, oavsett om observerandet går på några få sekunder eller under längre tid. Med ditt sinne för färg och form säger jag grattis till en gyllene jizz!
Fantastiskt att Acke fyllt 90 år - en bedrift som du nu får försöka axla. Det kanske blir din största utmaning hitintills, men känner jag dej rätt så kommer du att se en Sommargylling också på ditt 90-ende levnadsår.
Kanske är den då vanligare än idag? Arter kommer och går - men Gebbe består. Som vanligt alltså, säger
Ölandsvännen
Jizz var ordet på fågelskådarmodet!
SvaraRaderaHar man varit med så länge som du och jag nu har varit i fågelsvängen är rutinen och grundkunskapen nästan reflexmässigt betingad.
Så kan den minsta lilla glimt eller småttigaste ljud av en fågel ge ett kristallklart svar.
Samtidigt, och det är det som gör det hela lite spännande, kan jag ännu idag i hastigheten ta en kråka för en rovfågel vid ett alltför snabbt ögonkast.
Må väl min vän!
Ja, just detta råkar jag ut för dagligen. Min sambo tror snart inte på mej längre, för hon har rättat mej så många gånger. Jag ser alltid fågeln först, jag pekar och kläcker ur mej alltför snabbt vilken art det rör sig om, tror jag, men icke! En ormvråk är en kråka och en vipa är tyvärr inte alltid en vipa, där den står allena på en våråker. Tyvärr är inte heller alla rovisar på långt håll örnar, det kan jag lova.
SvaraRaderaMen intressant är att vi som har ett intresse för fåglar alltid upptäcker dem före alla andra,om vi reser i sällskap. Värst är alla småfåglar som fladdrar förbi framför bilen, och som jag måste stanna och kolla. De är nästan alltid gulsparvar, har jag märkt. Det har min sambo tyvärr märkt redan innan jag stannat bilen! Det är väl inget att stanna för,
det såg jag på långt håll! Känns kommentaren igen?
Idag bjöd ön på en häckande familj av grå flugsnappare i en vinranka alldeles framför våra ögon, när vi var och målade. Tänk vilken oansenlig fågel, som väl knappast någon lägger märke till, om det inte var för deras idoga "flugsnappande" på ryttlande vingar och deras vippande stjärt i grenverket på det närliggande valnötsträdet, där det fanns gott om flygfä.
På hemvägen vinklade en röd glada upp sig i solskenet och maken till skönhet är svår att hitta. Fågellivet är magnifikt!
Ölandsvännen