- Kan du koppla av nu då, efter konstrundan? frågade en vän häromdagen.
- Nästa vecka, svarar jag, hoppas jag att det blir något lugnare. Jag har några åtaganden kvar att ta hand om först
Det är en engagerad vecka, denna som pågår.
Får jag långa ditt öra. Jag tror det är en god terapi för mig att få berätta även om det kanske inte riktigt hör hemma i min blogg och vill du inte veta så sluta läsa här.
Så här ser betinget ut.
Virket till husgaveln har kommit hem. Det ligger ett stort paket utanför entrédörren. Det ska målas, två gånger liggande och en gång på plats på väggen, och jag ska vara behjälplig handräckare till snickaren som önskar komma nu och börja direkt
Jag har i vanlig ordning skjutit på min bokföring och deklaration. Min revisor har även, liksom tidigare år i vanlig ordning, begärt uppskov så länge som det går, det vill säga till på måndag nästa vecka. Då måste jag med piskan på ryggen ha sorterat och iordningställt de löst samlade pappershögarna. Åh detta deklarationsarbete. Det är det värsta jag vet och jag känner vanmakt inför måstet som inte går att undkomma. Det ligger på direkt kollisionskurs med min konstnärsfria själ. (Har inte detta hörts förr?). Jag håller med Hasse & Tage som skrev ungefär med följande andemening:
"Bruka de pengar du verkligen behöver och skicka in resten".
Att inte trampa ner en Sankt Persnyckel var utmaningen under naturvandringen på Omberg i helgen.
Igår kändes det trevligare. Då följde jag med min vän Lars på Naturvandring på Omberg. Jag var med som "gästexpert". Sjutton personer anslöt vid Stocklycke varefter vi åkte norrut på Omberg, på Vallgatan nästan ända bort mot Borghamn.
Temat för dagen var "Sankt Persnycklar och rosenfinkar" och det blev upplevelser av båda sorter i vackert väder. Ett trevligt avbrott i vardagens bestyr.
Utställning i Rödtornet i Vadstena, fotograferna Christer och Henrik och så jag själv till höger flankerar invigningstalaren, landshövding emeritus Rolf Wirtén.
Och även under lördagen som gick var det intensivt att leva. Då hade jag nämligen i sista rappet lyckats få ordning på fyra nya och en "gammal" akvarell, med ramning och hängning och allt, så att det blev en fin vägg till en sommarutställning på Turistkontoret vid Rödtornet i Vadstena under temat "Tåkern", tillsammans med tre trevliga utställningskollegor.
Landshövding emeritus Rolf Wirtén var också där och invigde. Efteråt blev det en bit mat med familjen i solskenet på torget.
Nu kan jag lämna även denna lilla utställning åt sitt eget öde fram till mot slutet av augusti. Då jag skall ner till Falsterbo Konsthall för en samlingsutställning.
Imorgon tisdag kommer en stor grupp på cirka 70 personer från Motala Församling till Naturum Tåkern.
Jag är engagerad att hålla ett kåserande föredrag där för dem om ämnet "Fåglar"; trevligt men allt måste förstås förberedas noga.
Kommande fredag anländer "Swedbanks veteraner i Östergötland" i två grupper till min ateljé. Ungefär 50 personer kommer att droppa in under dagen. Alla är självklart varmt välkomna och visst är det fantastiskt att så många konst- och natur-intresserade människor vill besöka mig och lyssna till mig.
Jo, nog är jag privilegierad med ett rikt liv, mera i form av framgång i sociala kontakter och utmärkelser kanske än i reda pengar. Livet har tagit en förunderlig väg för mig och jag är trots pensionär minst lika aktiv och arbetande som tidigare och så kommer det säkert att vara även fortsättningsvis, så länge man orkar.
Låter det ändå som att jag har beklagat mig en smula? Jag hoppas inte så.
Jag ville bara berätta om en engagerad vecka. Det är god terapi att få lätta sitt hjärta.
Och även tar jag mig tid att skriva, nästan dagligen, i min Naturliga dagbok. Det är många som frågar och undrar hur jag hinner med.
Jag svarar, att med den vill jag alltid ha tid. Skrivandet i bloggen är min allra bästa terapi och den ger en härlig respons från alla er läsare.
Så var det med det och nu är jag färdig. Nu är det dags att betala räkningar - en 1 cm tjock bunt i vanlig ordning.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar