21 maj - Östgötafloran

.
Inom det storskaliga projektet ostgotaflora.se, som handhas av Länsstyrelsen i Östergötland har Ulla och jag gemensamt åtagit oss en ruta. Det är ett projekt som är öppet för allmänheten att delta i och meningen är att man under den tioårstid som bildar tidsram skall utbilda sig efterhand och sluta som en habil amatörbotaniker och inventerare.

Vi fick våra handlingar under veckan och igår tog jag själv de första stegen med floran i handen. Det blev dels en dryg kilometers långsam promenad längs Disevidsån mellan Häggestad gård och Häggestad kvarn på båda sidor av ån samt ett kortare besök i hästbetesmarkerna vid Stubben.

Vi har en 5 x 5 km ruta i ett spännande och varierat område strax nordost om Ödeshög med guldklimpar såsom just Disans åsträckning, Ryket, Ödemark och Hedabygdens alla stäppängar samt all odlad mark däremellan. Ett floristiskt paradis kan jag tänka mig, där mycket redan är känt sedan tidigare men behöver kontrolleras och uppdateras.

Nu är vi som sagt igång. Det känns mycket utmanande och spännande och på det här sättet kommer vi att besöka många obekanta små pärlor, sådana som ända tills idag har missats trots att vi har bott här så länge redan.

Disan vid Häggestad till exempel, hade jag bara besökt punktvis tidigare. Att gå längs detta härliga vattendrag på detta sätt var nytt och överraskande.Jag fann nog inte några uppseendeväckande växter men miljön var sammantaget desto rikare och vildare. Vitsippsmattan var tät men i stort sett överblommad, kabbelekorna lyste som guld i skuggorna och buskskiktet var tätt som i djungeln. Sjungande härmsångare, spelande mindre hackspett och flera par stenknäckar förgyllde besöket men forsärlan tackade tyvärr nej.

Vid Stubben letade jag länge efter kattfot och fann till slut några tynande exemplar på en av de gula tuvmyrornas stackar.

Kattfoten, Antennaria dioica, håller på att bli alltmer sällsynt parallellt med landets försvinnande beteshagar till förmån för monoton vallodling. Snart är den kanske ett minne blott. Vår barndoms typiska hageblomster  - snart borta - vore svårförståeligt och tragiskt.

- Det måste vara något mer än försvinnande betesdrift. Något kemiskt, säger Göran , när vi nu talar om det per telefon.

Vid Stubben samlade jag även in ett antal daggkåpor som jag senare gav mig på att eximinera; inte det lättaste att starta med kanske, men jag lyckades ändå till sist urskilja de båda arterna betesdaggkåpa och glatt daggkåpa (de lättaste troligen); de övriga har jag pressat för att få hjälp med senare.

Vi är igång och har tid på oss.