Jag har skator i trädgården. De häckar i sembratallen. Tidigare hade de sitt bo i grannkvarteret men där tog man ned tallen med boet, varför de flyttade vidare till en än närmare granne, varvid denne också tog ned sitt träd, och nu är de alltså hos oss och är varmt välkomna.
Skatparet har stenhård kontroll på alla i vår familj och de känner oss till namn är jag nästan benägen att tro.
De har respekt för oss, självklart, men kan ibland koppla av även i vår absoluta närhet, framför allt om vi är i arbete. Men stannar vi upp eller stirrar, så flyr de vips. Såna är skator. Den fågeln har en väldig integritet och naturlig försiktighet; en klok egenskap!
Igår hade affären extrapris på rimmad fläsklägg, alltså blev det rotmos och fläsklägg idag. Så självklart. (Jag är ju t o m medlem i FB-gruppen "Rotmosets vänner").
Det blev lite rester över efter långkoket förstås och det la jag ut på trädgårdslandet under vinbärsbusken och det dröjde bara sekunder innan skatparet var där, sånt håller de alltid extra noggrann koll på. De verkar verkligen ha ögon inte bara i nacken - utan överallt.
Festen lockade också skatparet som bor borta vid prästgården 200 m bort. "Mina" skator stressade runt lite först och jagade gästerna något halvhjärtat men erbjöd efter ett tag några smakbitar.
Det var roligt att se faktiskt, hur hemmaskatorna väntade en stund vid sidan av och lät grannarna ta för sig några munnar. Detta var absolut inte av rädsla eller underläge utan faktiskt som det verkade av pur vänlighet, väsensskilda kroppspråk var tydliga att se. Men när en av gästerna tog för sig en större bit för att flyga iväg, blev det stopp; så långt sträckte sig inte generositeten.
Sådan altruism hos kråkfåglar finns beskriven i vetenskaplig litteratur och oftast beror den på släktskap. Kanske, eller troligen, var gästerna från grannreviret eller någon av dem ungar till vårt skatpar. Släkten är bäst!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar