Igår eftermiddag, alldeles då vi hade sagt adjö av Boo i Flugebo och satt i bilen på hemväg genom skogen, flög järpen tvärs över vägen. Det hände vid kanten av Bäsjön nedanför Höganskogs bergknalle. Den kom i rapp flykt från höger till vänster, på skrå utför sluttningen och observationen var över på ett ögonblick; en sekundsnabb impression bara.
Det var framför allt stjärten som avslöjade fågelarten, den skarpt vita ändbården som blixtrade till mot bakgrunden och i högsta grad påminde om turturduvans. Det var egentligen allt: ja, möjligen också storleken som uteslöt orrhöna.
Det märkliga är att jag inte har sett järpe i dessa skogar på mer än två år. På sjuttiotalet var den allmän här, men något hände och arten blev plötsligt mycket ovanlig.
I söndags åkte jag samma vägar i min jakt på fåglar under "Kommunkampen". En av de arter jag önskade mest var just järpe även om jag bedömde utsikterna i stort sett hopplösa.
Nu, tre dagar senare, händer det.
Märkligt med slumpens skördar. Men glad blev jag förstås ändå. Bättre sent än aldrig!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar