10 maj - Lite sommar i taget

.




















Lönnen regnar guld. Sommaren har återkommit och jag klipper gräset vid Stugan för andra gången. Det går betydligt lättare nu när det redan en gång är åtgärdat. I hagen varnar gässen. De första kullarna har kläckt och ute över åkrarna drar deras fjolingar runt i skränande gäng; jordbrukarnas ständiga irritationsmoment.

Flera av traktens tofsvipor har redan gett upp, exakt såsom tidigare vårar. Återkommande äggfördärv vid boläggning på dessa intensivt arbetade åkermarker på grund av harv, sådd och så det sista dråpslaget - vårvältning (så onödigt kan jag tycka), lämnar aldrig en minsta möjlighet till övers.
Så nu går de där, slättens tofsvipor som inte har kraft för ännu ett försök, i glesa flockar och eftersom tofsvipor säkerligen blir tämligen gamla, upp emot tio år säkert, så märks det hela i landskapet först med motsvarande eftersläpning i tid.
Rätt som det är och konstigt nog med stor överraskning för de flesta, så saknas de; är borta bara.

Idag är almen i frö. Det blir nästan lite känsla av höst, då de sen virvlar runt
och lägger sig i drivor.
(Goda att lägga på smörgåsen, eller i salladsskålen. Med fin nötsmak).

Idag skjuter min hamlade knäckepil nya skott. Och aspglansbaggarna har tydligen inte vett nog att skilja på asp och pil. Se så de skaver. Men det spelar förstås inte så stor roll. Pilens kraft och tålamod är oändligt.





















Idag blommar majsmörblomman på sista versen. Den ser så slarvig ut med sina ofullständiga blommor men så har den också skyndat för att förekomma sin släkting smörblomman och den täta sommargrönskan. Det är dess chans i livet.

Idag är det som sagt åter sommar och jag klipper gräset varefter jag sätter mig på trappan och njuter av allt detta.