2 maj - Möten vid Tåkern

.
Gläntan över bygden med Ödeshög/Hästholmen i centrum är knallblå och molnfri men runtomkring åt alla håll tornar cumulusmolnen upp sig alltmer. Draperier av hagel och störtregn släpar mot backen på sin vandring längs horisonten och jag är på väg ner till Stugan för årets första gräsklippning. Det gäller att passa på i solsken och samtidigt ha tålamod nog att vänta tills morgonens oönskade frost har töat bort.

KlippPiskan viner över ryggen och kommer att så göra sommaren ut. Ingenstans vet jag att gräset växer fortare och frodigare än här.
Fastän i början av säsongen, blir jag aldrig överraskad av att den täta mattan är nästan femton centimeter tjock, men det känns redan mer än nog.

Klippon är vinterställd i Kvarnstugans förråd, nerkyld och uttorkad. Jag får jobba med startsnöret mer än en timme i sträck så att skavsåren som uppstår på vänsterhandens långfingerinsida och mellanrummet mellan ring- och långfinger på högerhanden till slut går i blod. Det verkar bli ett offer tillräckligt stort för klipparen att slutligen starta och varva upp efter minst tusen suckar och besvärjelser. Härmed är emellertid det värsta faktiskt redan gjort för resten av året.

Det tar mig nästan tre timmar att komma igenom projektet.

Värre än gräslängden är faktiskt mullsorkarnas vinterarbete. Alla pilplantorna jag stack ner i höstas och mitt backatorpsäpple är helt söndergnagda.
Nu när snön är borta märker man att tunnlarna brett ut sig över hela ytan. Gräsmattan är alldeles underminerad och överallt får jag trixa med klipparen för att komma vidare. Lyfta, baxa och starta om - gång på gång.

Sen, när det äntligen är över tar jag lunch i solen som ändå värmer i lälägen, varefter jag börjar redigera de utspridda resterna av en väl utnyttjad vedstapel.

Jag börjar om från början, lyfter av och bygger nytt, reducerar och komprimerar för att skapa plats för påfyllning.





















Den vackra kvarlåtenskapen av en gulsparv finner jag längst nere på botten av den gamla vedstapeln.

Jag möter naturfotografen Bengt Ekman vid Kvarnstugan. Han kommer från sjön med paddeln i hand över betet.

- Jag fick problem, säger han. Det var ett stort hål i kanoten och jag upptäckte det inte förrän en bra bit ut i kanalen. Det fick gå ändå men allt är blött.

Bengt jobbar med fotografering till det bildspel som skall presentera Tåkerns fågelliv i det kommande Naturum Tåkern. Han tillbringar det mesta av sin tid i området just nu. Knappt tio minuters färdig programtid kommer att kräva dagar och månader i arbete.

- Jag fick nog några användbara bilder på gråhakedopping idag, säger han. Och två par årtor låg vackert i början av kanalen. Och kan du tänka dig, fortsätter han, att jag fick bilder av en stor bäver borta vid Bankudden häromdagen.

- Jo du Gebbe, säger Bengt, har du sett den där jordstjärnan som växer vid källaren där borta?

- Jag tror jag har funnit några exemplar av en sån svamp tidigare i området, svarar jag, men jag har aldrig artbestämt dem.

- Se här, pekar Bengt, på den skarpa kanten under sporkroppen.

Vad jag förstår måste det vara fråga om den ganska sällsynta arten kantjordstjärna, Geastrum striatum.

- Får jag ta ett foto av dig med svampen? frågar jag, och sen lägga in det på min blogg och berätta om ditt fotograferingsprojekt.

- Jovisst får du det, svarar Bengt, men du kanske borde kontrollera att uppgifterna om jordstjärnan är riktiga först.