I ett dammoln på mossjordarna vid Tåkerns södra strand bäddas utsädet ner. Det är troligen det sista på slätten denna vår, nu när den gamla sjöbottnen äntligen torkat ut till traktorbäring.
Att några tidiglagda torfsvipekullar ryker all världens väg tillsammans med jordflykten är tyvärr försvinnbart i det ekonomiska sammanhanget.
Jag stannar till vid Gottorp, där Disan makligt rinner under stenbron. Där står en gammal lönn. Det surrar ur trädet av humlor och bin. En lövsångare sjunger och flyger vidare till nästa träd.
Jag bryter en blommande kvist som jag tar med mig ner till Stugan där jag sätter mig att skissa av den. Akvarellådan har jag inte med mig, det får bli rödkrita för senare färgläggning i ateljén.
Det är ett förunderligt vackert stycke vår av det lilla formatet som jag håller i min hand. Skir grön grönska och en klase ljusgula blommor.
Att finna så skön blomning ur ett träd kräver nyfikenhet och närgångenhet.
Så hittar jag mitt tema till vårtalet i Hästholmen i morgon kväll, Valborgsmässoafton. Det får bli:
"Att se våren i det lilla".
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar