Kattuggla.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
..
.
Maria på kontoret ringer från Tvätten.
"Vad ska vi göra, vi ringer till Gebbe. Det ligger en kattuggla avsvimmad här utanför i snön. Den flög nyss på fönstret med en duns", säger hon.
Så får jag reda på det mesta i fågelväg här i byn.
Jag lastar en kartong i bilen och tar mig dit. Vi pulsar fram genom snön till baksidan av huset. Maria visar vägen.
"Här, runt hörnet ligger den", pekar hon.
Kattugglan har piggnat till. När den ser oss rister den bort snöflingorna från ansiktet, öppnar det ena ögat något och lyfter elegant från sitt snöhål. Den flyger iväg, bort från oss, över hustaket med benen dinglande.
"Vad ville den?" undrar Maria."Varför försökte den flyga in genom fönstret?"
"De är utsatta nu ugglorna", svarar jag. "Under det tjocka snötäcket lever smågnagarna ett gott liv skyddade från ugglor och annat hotfullt.
Ugglorna får svälta och kattugglan är en art som gärna söker sig inomhus in i lador och uthus. Kanske trodde den på denna möjlighet. Eller så såg den en rörelse innanför glaset och trodde på mat".
.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar